Fler sockervarningar
2013-04-30 @ 10:25:00
Varje sovmorgon hemma får Sebastian sätta sig framför datorn hemma och titta på svt.se/barn. Han får någonting att äta på en liten assiett och resten av familjen får lite längre sovmorgon än de 06.30 då han vanligtvis vaknar.
När jag öppnar Internet Explorer hamnar vi på msn.se och fram tills nu brukar kost och hälsoråden alltid vara råd jag som lchfare inte kan skriva under på. Råd som gör mig trött, besviken och uppgiven. Ämnena kan ta upp alltifrån hur du ska få bättre hy, gå ner i vikt, bli av med ballongmage till att bekämpa våra välfärdssjukdomar.
I dag var det annorlunda. I dag blev jag mycket positivt överraskad när jag fick se följande rubrik. "Så gör du för att göra dig av med sockerboven för gott. - Gör slut med sockret med en socker-detox".
Första stycket lyder som följer,
"Forskare och dietister har varnat för fettets farliga effekter på kroppen i flera decennier. Men senare studier har visat att det kan vara sockret som är den största boven mot din hälsa. Av socker får du snabbt en energiinjektion men samtidigt producerar bukspottskörteln mer insulin än vad kroppen vill ha. Det är när nivåerna av insulin i kroppen blir för höga som både vikten och ditt humör börjar att skifta."
Läs hela artikeln här,
Det är inte helt lchf men det är mycket bra ändå. =) Bra! Mer sådant!
Min kost och livsstil - uppdatering 2
2013-04-28 @ 20:34:00
Jag kör fastedagen torsdag eller fredag, istället för måndag, tänkte jag - för när det har det gått flera dagar efter helgen är det ofta lättare att fasta (berättade en kollega, tack A, då det under helgen vanligen blir mer mat och gott). På en torsdag är du även motiverad inför helgen. Jag märkte också att jag hade lättare att hoppa över lunchen - blev inte hungrig, så att jag verkligen behövde dricka mkt vatten förrän vid tresnåret - och det är bättre att få komma hem och äta god, lugn och avslappnad middag med familjen. Lunchen är lättare att skippa på mitt jobb. Alltså, fastedagen torsdag, ända målet är middag.
=)
Godisfritt
2013-04-22 @ 21:23:00
Utan godis i sju dagar försmäktar jag.. äh. Utan godis nu i.. länge, sedan ett tag tillbaka, med undantag för två gånger i annan stad hos släkten. Mycket då, men annars inget och näe.. motsatt till vad jag trodde eller hur jag tänkte att det skulle bli försmäktar jag faktiskt inte. Det går bra och lätt. Detta säger en som fortfarande ser godis som sin last i livet. Jag kommer aldrig sluta helt men jag kommer kanske äta mycket varannan månad. =) Det går. Jag är levande bevis. Min käpphäst i detta är förstås lchf, och det hjälper, mycket.
Jag äter 90% Lindt choklad varje dag efter måltid. Efter middag på vardagar och efter lunch och middag under helgen. Lite socker, lite kolhydrater, inga färgämnen och inga tillsatser. Naturligt gott.
Träna är inte rätt ord
2013-04-17 @ 21:04:00
Jag behöver ett nytt ord. Jag kände det för några dagar sedan efter att jag börjat ge mig ut och springa och träna olika klasser på gymmet igen. Hade väl haft ett uppehåll på tre veckor av massa annat än just träning.
Vad tänker jag då, jamen vad är det jag GÖR på gymmet? Vad gör jag på mina klasser? Tränar jag för att bli bättre? Bättre på att träna.. eller bli bättre på den klassen? Vad är det jag gör? Är det det viktigaste ändamålet? Vad är den stunden för mig?
Jag äter lchf, det är nog det som har triggat dessa annorlunda tankar. Jag äter nog en liberal lchf för jag har aldrig räknat någonting utan äter tills jag är mätt, och skippar då allt ätande mellan måltider eftersom jag står mig längre på fett och kan äta mindre mat. Jag mår bra, jag mår otroligt mycket bättre, och bryr mig inte om resten. Sedan jag, förutom lchf, prövat periodisk fasta, 8/16 samt att ha en fastedag i veckan (jag äter ett mål under den dagen - lunch) så fungerar min kost för min vikt. Träning är för själen, psykiskt välmående.
Jag går och rör på mig för att det är kul. Jag tränar nu aldrig någonting som jag inte tycker är kul för att det skulle vara bra träning för kroppen. Visst, jag tränar kroppen när jag är iväg men jag är där för att det är kul. Jag gör det jag vill göra. Det är glädje. Jag springer för att jag ska springa Vårruset, någonting jag tycker är mycket roligt. Jag tränar för att springa lopp, men jag springer inte lopp för att träna, jag springer för att det är kul. Jag dansar för att det är förbaskat kul. Yogar för själen och boxas och kör bodykombat för att det är skitkul och en förbaskad kick. Jag mår bra... när jag är där.. medan jag gör..
Kanske kan just det vara grejen för mig. Jag har alltid älskat att vara där. När jag spelade fotboll älskade jag att träna. Att få svettas och ta ut mig. Då tränade jag på att bli en bättre fotbollsspelare. Då TRÄNADE jag. Det var oftast roligare än matcherna, även.. då jag spelade hela matchen. På träningen kunde jag köra slut mig, då tränade var och en, på matchen var min rörelse och glädje beroende av vad som hände med bollen.
På gymmet tror jag att jag kan vara instruktörens drömdeltagare. Jag får alltid en massa, kul att se dig, kul att du är tillbaka, bra jobbat. För jag är verkligen där, helt närvarande och jag ger av mig själv. Jag delar allt. Jag är inte snygg framför speglarna, jag kämpar och tar i. Kanske är det även det detta handlar om. Jag är där, jag ger allt jag har, kör max (vilket jag har en helt annan nivå av nu på lchfkost!) tills jag stupar och behöver vila men sen kör jag igen. Jag har alltid ett stort leende på mina läppar, låter fånigt men så är det. Vet du, jag har två sommrar nu prövat på gratis utomhusgympa då de flesta av oss är lediga från våra jobb och har semester. Tänk dig själv. Sval underbar kväll med solen som värmer på låg höjd, temperaturen är perfekt, och du gympar i en stor grupp med människor, mest kvinnor, gräset doftar underbart, vinden svalkar härligt och musiken är skön. Vet du hur många leenden ser jag i gruppen? Jag har verkligen tänkt på detta och faktiskt tittat runt efter leenden.. och... inte.. hittat.. ett enda.. Vad är det om? DE människorna tror jag är där för att "träna" och därför behöver jag ett annat ord. För har jag inte ett leende på läpparna och uppskattar musiken och instruktören, då är jag inte där. Då går jag inte på den träningen.
Kanske ska jag säga att "jag ska gå och svettas med ett leende på läpparna" för det är nog det närmaste jag kan komma denna känsla jag har. Jag tränar inte i första hand, det är väl också en bonus men det känns missvisande att säga att jag går och tränar. Andra gör det. Alla de som tränar för att hålla kroppen i trim och för att gå ner i vikt. Med min kost har jag lärt mig att det inte fungerar så. Inte för den som äter min kost. Jag äter mig i form och rör på mig för själen.
Det är dock lite långt, "ordet" - frasen. Men det kan vara lite humor att uttrycka mig så och det är glädje som är största delen i "rörandet på mig" för mig. Eller har du ett ord för mig annars får jag nog nöja mig med "gå och svettas med ett leende på läpparna" tills jag får ett nytt galet infall. :) Ha en god kväll!
Egen buljong! =)
2013-04-15 @ 17:37:29
Har än så länge bara gjort buljong på lökskal och kanske någonting mer, lite blomkålsblast eller så, men det fungerar.
Funderade ju lite. Vill INTE äta glutamat och dextrin och då går allt det vanliga i buljongväg hårt bort. Kung Markatta skulle vara bättre, fanns inte i fisksmak, och i en djurpark informerade de att djuren genom att skövla palmer för palmolja utrotas så ville jag inte ha palmolja heller och Markatta ratades. Gillar nu min egna buljong. =)
Spara allt skalavfall i en glasburk i kylen och koka, reducera en gång i veckan, in i frysen i iskubsbrickor. Voila!
Barnen skadas när bilstolen vänds för tidigt
2013-04-15 @ 13:32:58
Nu får jag vatten på min kvarn och uppmanar alla som funderar, skjut upp beslutet. Så länge det är möjligt, låt dina barn åka baklänges. "Han/hon gillar så att åka framåt" är den mening jag blir mest förbannad över. Då undrar jag, "OCH??" Du är förälder och det är du som bestämmer, fortfarande! Ungefär som kommentaren, "han/hon gillar inte att ligga ner i vagnen". Vilket barn gör det från början? Träna dem, så väljer de sig. Du kommer att behöva dem i vagnen många gånger framöver. Bl.a. för att somna i. Självklart föredras en varm famn men hur smidigt och bra för din kropp är det?
Artikel i dag i Svenska Dagbladet,
Att erbjuda harmoni och utveckling
2013-04-14 @ 01:19:00
Vad är det jag gör för fel?
Vad är det jag vill åstadkomma?
Jag tror jag säkert vet detta men kan inte omsätta det i praktiken. Vad är det som sätter stopp för det? Vem? Vem annan än jag själv. Jag har bara makten att förändra mig själv. Andra har makten över sig själva.
Jag söker sanning genom "Transformational Breakthrough Coaching" och jag söker sanning genom "Cope" en föräldrautbildning, jag söker sanning, inspiration och utveckling genom diverse föreläsningar i alla intressanta riktningar. Där är jag just nu.
Jag känner när jag är fel ute, jag känner det tydligt. När det händer känner jag att jag varit stressad eller ur balans. Eller var jag bara lat? Lättaste vägen för mig i handling, men svårast att sedan bära mentalt? Väljer jag att glömma?
Vilka ord använder jag?
Med barnen vill jag bli lyssnad på, men lyssnar jag? När det är tydligt att jag hamnar för långt ifrån min ledstjärna då ser jag effekterna det har på barnen. Lyssnar inte mitt barn kan jag aldrig lasta någon annan än mig själv. Jag skapar vad jag får.
Jag vill stoppa någonting. Nu. NU! Hur ofta väljer jag mina fighter och hur ofta handlar jag utifrån tidspress - inbillad tidspress - och en skitrutin? Ett snurrande ekorrhjul. Jag använder ord som "Jag vill inte att...", "stopp", "sluta". Jag säger det en gång, två, flera och tillslut befaller jag med hög röst. Skulle det vara min rätt?
Jag säger saker som att jag inte har tid just då att förklara "du måste sluta först" och sedan kan jag berätta. Skulle du sluta "NU!" om du gör någonting utifrån behov, känsla och övertygelse? Skulle du sluta bara för att någon säger att du måste det? Är det bara barn som "trotsar" eller handlar det om att vi tar oss friheter och tycker att vi automatiskt skall lyssnas på bara för att vi råkar vara den vuxna i situationen? Hur vuxet är det? Är det vad vi vill lära ut?
Jag vill nå genom lugn och förtroende. Jag vill känna att jag har all tid i världen att förmedla mina tankar. Jag vill välja att se att jag i varje situation har all tid i världen, prioritera det, med ett lugn nå ut och få de som känner mig att veta att här är det ett lugnt tempo som gäller. Här erbjuds lugn och stannar du upp så kan vi lösa det här. Det kan vara ett viktigt möte. Jag vill ha tid att förklara från början.
Jag vill använda ord som inte attackerar. Jag arbetar bort ordet ”man” (det där myndighetsordet ”man ska inte” som är så opersonligt som det någonsin kan bli), jag arbetar bort ”inte” och ”nej”. Jag arbetar med att fokusera på vad jag vill, det positiva, och strunta - till så hög grad det är möjligt – i det som är negativt. Varför lägga tid på det som stjäl din egen energi, när det andra inte ens är viktigt? Det borde inte få uppta din tid. Men visst är det lätt att falla in i den negativa trendiga, lata och accepterade spiralen. ”Usch vad det regnar”, ”usch vad kallt det är”, ”usch vad det är varmt”…
Istället för att ge barnet en ”time out” tar du själv timeout’en för visst är det det du vill? Det du behöver? Lämna situationen. Vänta lite, sen, ta itu med det, när du är lugn. Andra förtjänar en lugn du. Alla beter sig så gott de kan. Alla handlar utifrån sin egen ledstjärna. Tar du dig tid och ser efter om den andres perspektiv är rimligt? Kan du då förstå och se att du inte ska banna utan kanske bara bekräfta och kanske förklara varför det inte fungerar att göra eller tänka så? Vägleda till ett bättre sätt? Jag tänkte och skrev vid ett tillfälle att ”utan förutfattade meningar hade vi inga krig”. Jag menade att tar vi oss inte tiden att sätta oss in i andras perspektiv, se andras ledstjärnor och kunna förstå deras handlingar, hur kan vi nå bortom oss själva? Hur ska vi då kunna sträcka oss längre än dit vårt ego bär oss? Mina obekräftade tankar om vad andra menar är falska sanningar. Mina förutfattade meningar lär mig ingenting om personen jag har meningar om, de stjäl min möjlighet till förståelse och att kunna möta den andre på ett djupare plan.
Här vill jag hamna. Mitt ord vill jag ska vara ”vänta”. Lugnt, neutralt, tydligt. ”Vänta” så får jag andas och sedan förklara i situationen (jag tänker mig här ett scenario, ett bråk mellan Sebastian snart fem år och Miléa snart tre). Jag vill förmedla lugn, jag vill förmedla att jag har tid för er och jag vill förmedla att jag är en trygg vuxen som ska vägleda dem i deras utveckling mot vuxenlivet.
Jag tänker att jag inte triggar någonting när jag ber dem vänta (jag tänker mig att jag om jag inte är lugn eller sagt ”vänta” i en lugn ton kan blunda i två tre sekunder – veta att de fortfarande är där när jag tittar igen – och då på ett lugnt sätt fråga ”vad har hänt?”). Om jag frågar dig som vuxen om du kan vänta, det är väl mildare? Säger jag ”Jag vill inte att..”, ”stopp” eller ”sluta” till dig då känner du dig attackerad? Detsamma gäller väl våra små? Varför inte låta dem kräva detsamma från mig? Varför inte låta dem få samma respekt?
Det är lätt att säga ”jag är vuxen, jag bestämmer”, utan att först ha bekräftat barnets perspektiv, och det är inte rätt. Alla har en anledning. Det är bättre att få med dig den andra på noterna än att bara köra dit eget race från platsen i ditt inre där endast ditt ego kan leva.
Periodisk fasta i en vecka
2013-03-06 @ 21:33:00
Alla dagar utom den sista körde jag 8/16 (fasta kl. 20-12), den sista dagen fastade jag i 24 timmar.
Det har gått bra. Barnen vet ingenting. 24-timmars var tråkig mer än någonting annat. Kroppen verkar inte påverkas speciellt mycket av fasta. Har inte vägt mig på länge innan så jag vet inte vad vikten var när jag startade men jag tror att det kanske kan vara minus 1½ kg denna vecka. Kanske blir det mer när väl magen kommer igång. Jag kommer att fortsätta med 8/16 för att jag mått väldigt bra av det. 24-timmars får vi se. Ska nog även försöka tänka på en dag mer, en dag mindre (vad gäller intag i mat - snåla mer dagen efter en "ätardag") vilket verkar vara fördelaktigt också.
Over and out.
Dagen till ända, minus två (tre) måltider - one to go!
2013-03-05 @ 21:57:00
När jag klarat detta klarar jag vad som helst. Att själv fasta och vara hemma med två barn som både äter och inte äter innebär att det handlar om mat i, i alla fall var tredje timme. De gör heller inte sin egen mat så där står jag med näsan i kylskåpet och överlägger med mig själv (och kanske med dem också) vad de ska äta/vad vi kan bjuda på denna gången.. Har aldrig sköljt av fingrarna så många gånger. Känna av om maten är lagom varm, provsmaka.. näe inget sådant nu. Det är nog svårast tror jag, att inte råka stoppa någonting i munnen.
Undrar i mitt stilla sinne hur lunchen ska se ut i morgon. Behöver säkert inte oroa mig för om jag äter kl.11 eller efter kl.12 då jag inte ätit på ett dygn då. Just det, ska träna också på kvällen så den får vara ganska stor. =) Sen blir det middag efter träningen och sedan 16 timmars uppehåll igen. Bara frukosten bort då.
Magen kom igång rejält på en gång när jag skippade frukosten. Den jobbade på minsann medan jag vilade magsäcken. Nu har det inte hänt någonting alls då jag inte ätit och det är så de säger inom lchf i alla fall, att äter du mer förbränner du mer, och tvärtom. Intressant. Hoppas bara att det eventuella lilla.. eller så, är avklarat innan träningen i morgon. =)
Det värsta har varit att det har varit tråkigt. Jag älskar mat. Det är trevligt och gott och massa andra saker också. Jag håller med min salige morfar som efter en måltid alltid sa att, "Jaha, nu var det lika tråkigt igen." Att inte få sätta sig ner till den där måltiden är pest. Jag får se hur hälsofördelarna ser ut och sedan bestämma om och när denna dygnsfasta är angelägen. Frukostfastan behåller jag. Jag mår guld. =)
Våra oljor - hur bra är de?
2013-03-05 @ 18:24:13
Stöter på ett inlägg i en tråd om olja som ingen annan motsäger. Du kan själv söka mer att läsa men det var för mig ny och viktig information. Stämmer endast någon del av det så räcker det för mig,
Kolhydrater i fokus
trådnamn "majonnäs och vegetabilisk olja"
Inlägg #37
"Raps innehåller erukasyra och linfrö innehåller cyanid. Olivolja innehåller lite för mycket omega-6 så ett par matskedar max i dressing inte mer."
Det blir till att pröva solrosolja i majonnäsen i fortsättningen, eller kokosfett eller med smör. Har hittat flera spännande recept.
En vecka med periodisk fasta 8/16
2013-03-05 @ 10:07:13
Jag har ätit lunch, oftast tidigast kl.12 och middag runt kl.18, inget mer. Portionerna har varit som vanligt, kanske lite större. Mycket vatten.
I går hade jag tänkt testa en 24-timmarsfasta men jag var hungrig och jag är kluven. Lchf handlar om att äta när jag är hungrig och med fastan som sträcker sig längre än 16 timmar, som jag gör nu, kommer jag nog alltid att vara hungrig och behöva dricka mycket vatten. En längre fasta någon gång ibland har dock hälsofördelar. Extra svårt nu när jag är hemma med båda barnen och serverar mat. I går lagade jag mat. Tränade på kvällen.
Barnen får inte veta vad jag håller på med. Det får inte skicka fel signaler. Det är skillnad på att hoppa över ett mål när vi inte är hungriga (det gör barn då och då), vi ska äta när vi är hungriga, och på att kämpa emot hunger av och till under en dag för att fasta en hel dag.
Har en till undring, när går vi för långt? Som min kille sa, det är klart att du går ner i vikt om du inte äter, periodisk fasta är ju lite mer än så men han har inte fel. Jag hittar skriverier om periodisk fasta på träningssidor där de ska deffa och få mycket muskler och jag vill inte att det kretsa kring vikten utan kring välmående. Jag får hitta min egen balans.
Är även i dag hemma med barnen, men ska inte träna, och vi har rester att äta. Jag ska göra ett försök, men är dock hungrig i dag innan lunch. Jaja, den som lever får se. Det är en spännande värld jag lever i.
Ett barn kräks - alla barn hemma
2013-03-04 @ 17:47:14
Har två barn hemma. Miléa kräks så då är bestämmelserna på förskolan att syskonen ska vara hemma från förskolan också. Vi brukar inte bli sjuka hela familjen då en är kräksjuk så därför är det lite enerverande och någonting jag grubblar på. Att ha ett barn hemma som har utomhusbehov är sådär. Det är mysigt någon dag för alla men i många dagar så känns det inte rätt att hålla barnet inne.
Dessutom och mitt starkaste argument är att en doktor sagt att det är omöjligt för förskolor att försöka stoppa smittspridning då barnen i de flesta sjukor smittar innan det bryter ut. Är Sebastian då inte smittad av Miléa och smittas under de 48 obligatoriska hemmatimmarna efter sista kräkning (ibland kan det vara bara ett tillfälle) då betyder det att Sebastian smittas och om det är en inkubationstid på två dagar kommer han sjuk till förskolan.
Vad jag vill komma till är att det borde vara bättre att syskonet inte smittas, dvs. är på förskolan som vanligt.. ? Eller tänker jag helt vajsing?
Periodisk fasta dag fem
2013-03-04 @ 00:36:54
I dag var det en helt annorlunda dag. Trots att jag och M firade vår 10-årsdag i förrgår och åt en hel del och senare än kl. 20 och jag i går därför åt lite mindre än vanligt (lunch och middag och ingenting mer efter middagen kl. 18.30) var jag inte hungrig i dag på förmiddagen. Jag har läst om att hungern lugnar ner sig men blev ändå överraskad. Nu får jag komma ihåg att dricka vatten igen.. Då tränade jag ändå en halvtimme tabata, duschade och gjorde ärenden innan lunch.
Det ska, förutom att inte äta så regelbundet även, vara bra att variera hur mycket vi äter från en dag till en annan. Därav den lite sparsammare dagen i går. I dag har vi varit på kalas och ätit god god lchf-ostkaka. =) Nu i kväll blev det sen vuxenmiddag i vardagsrummet framför film, vin och lchf-kokoskaka till efterrätt. I morgon funderar jag över att testa en längre fasta, vi får se.
Periodisk fasta dag tre
2013-03-01 @ 08:58:00
Går jag upp klockan sex eller sju börjar magen undra och kurra vid halv nio men lite vattendrickande råder bot, det är inga problem. Mellan klockan tio och lunch blir vattendrickandet mer intensivt. Vatten är dock välgörande och jag siktar ju ändå på två liter om dagen så detta är endast positivt. Behöver kanske inte dricka vattenglaset till lunch sedan. Håller mig mätt och nöjd till middag utan problem. Jag har tagit lite nötter igen vid åtta på kvällen för att det inte ska bli för många timmar om vi äter runt sex.
Fungerar bra. Jag kan sova en halvtimme längre på morgnarna. =)
Undrar dock. Är i dag hemma med febrig och hostig Sebastian, lagar supergod frukost till honom. Reagerar magen på dofter? Ställer den in sig på mat och blir depraverad? Någon som kan någonting om detta. Saliven kommer igång vet jag. Är det negativt för magen att frestas, eller är det bara jag som frestas? ;)
Periodisk fasta (pf)= exempelvis äta lunch och middag och något mellanmål men inte äta frukost. Dvs. fasta mellan kl. 20 och kl.12 följande dag. Ett ätfönster på 8 timmar, fasta i 16 timmar. Skrivs ibland 8/16. Det finns många hälsofördelar.
-------------------------------------------------------------------
Tillägg klockan 15.00 (relativt vanlig mellanmåls- eller sugen-på-någonting-dock ej sött-tid. Det är som om kroppen redan vant sig vid att äta sällan. Tiden mellan lunch och middag är inte svår att fasta. Nu kan jag förstå hur det skulle vara möjligt att förlänga fastan till att inte äta upp till 36 timmar (tycker du att det låter det hemskt så läs på, det är inte ohälsosamt utan låter kroppen göra en sorts detox).
När jag började med lchf första maj 2012 kände jag att mitt liv slutade att kretsa kring mat. Jag har varit matglad men inte haft någonitng annat än ett sunt förhållande till mat. Det bara var så att jag åt när jag skulle men jag tänkte inte hela tiden på mat, jag slutade med alla mellanmål då de blev överflödiga. Denna fasta är att ta det ett steg längre. Nu känns det som om kroppen är väldigt nöjd. Som sagt tidigare, människorna åt knappast regelbundet eller en stor frukost då vi var ett jägarsamhälle.. Dettakänns helt rätt. Back to the roots.
Jag mår dessutom grymt bra. Känner mig stabil och harmonisk. Väldigt lugn och tillfreds. Som om kroppen inte behöver påverkas/påfrestas av att jag äter (blodsocker mm. Äter dock kanske som bekant lchf och påverkas säkert inte lika mycket av matintag som andra så jag helt undviker socker).
Ska tilläggas att jag körde ca 45 minuters tabataträning sista timmen jag fastade. Gick hur bra som helst. Har redan druckit ca 2½ liter vatten i dag. Nice!
Gott med frukost.. men är den nödvändig?
2013-02-27 @ 13:19:00
Återigen ställs jag inför en egenvald förändring i mitt liv. Frukost har alltid varit en viktig måltid för mig. När jag var yngre kunde jag gå och lägga mig på kvällen med ett leende på läpparna för jag visste att så fort jag vaknade fick jag äta en stor frukost. Det låter kanske konstigt men jag gillade mat helt enkelt. Jag har alltid ätit mycket men inte varit nämnvärt överviktig. Jag fick inte ta en tredje portion på förskolan så mamma och pappa hade nog koll på mig men det har alltid varit sunt. Jag var samtidigt väldigt aktiv. Spelade fotboll i många år.
Jag har alltid unnat mig mat, det gör jag nu också om det dock må vara lchf-mat som paranötter, 90%-ig choklad, lite rödvin, grädde, blåbär och hallon, något mindre sött lchf-bakverk mer sällan än tidigare.
Frukostens vara har som mycket annat varit saker som jag vetat om som sanningar. "Viktigaste målet på dagen" etc. Stadigare blodsocker, bättre viktkurva..? Kolhydraterna var också en sanning. Nu är de väck. Vispgrädde i såsen för en familj som tidigare endast åt skyn som producerades naturligt i tillagningen, dvs. inte ens sparsamt med matlagningsgrädde användes. Det har varit flera helomvändningar. Sedan jag lyssnat på Andreas Eenfeldts "Matrevolutionen" har jag drastiskt ändrat flera saker i mitt liv. Alla ändringar har varit till det bättre, har fått mig att må fantastiskt bra. Detta kan komma att bli ytterligare en ändring.
