-- Mamma med knuff --

Även denna kväll blev det upptinad lasagne, so what, lätt och otroligt gott. Fina blommor, vågade pussar trots veckosjuka, vin, fina kort med underbara ord, god efterrätt och godare sällskap. <3

Mysigt, härligt, gott och kärleksfyllt.

Vabbade med Sebastian och hade inte förberett någonting. Vi hade pratat om trerätters.

När M kom hem gick jag ut på en promenad till affären. Dels för steg (stegräknaren hade bara tickat drygt 2000 steg under hela dagen), dels för glass, till efterrätten, dels för någonting mys att ge.

Hemma lite sent och lite stressigt men förrätten som halvförberetts i förväg kom på bordet, favorit i repris - musselröra på rostad smörgås och ett täcke av salladsblad. Bordet var findukat och ljusen var tända som alltid till middag. I dag hade vi glastallrikarna och förrättstallrik. Mina födelsedagsrosor fick bidra till dukningen. En ros var fortfarande fin och tillsammans med de klassiska små vita blommorna i buketten blev de som en ny bukett i ett högt glas. Jag ombytt och klädd i mörkturkosa linne under en halvarmslång figursydd skjorta i blått. Jättefint till mitt röda hår. Osminkad men frisk. Mina födelsedagsörhängen i silver och matchande armband. Pilgrim med Swarovskikristaller.

Barnen fick varm smörgås och huvudrätten på en gång. Den otroligt lyckade lasagnen från några dagar innan (i dag uppvärmd från frusen och toppengod). Barnen åt långsamt, och jag och M kunde njuta av varmrätten som ackompanjerades av en sallad. Vitt vin i glasen. Denna måltid åt Miléa hela sin portion - rediga portioner - och nästan hela Sebastians. Sebastian, sjuk, kunde heller inte lockas med saft, glass och banan, päron i sockerlag eller god lasagne. Lite av den varma smörgåsen gick ner och vi fröjdades för det lilla. =)

Efterrätten, åt bara jag och M. Alldeles för mycket socker och för komplicead för barnen. Toscapäron - en efterrätt som jag äntligen fick göra sedan jag prövat den för första gången för cirka sex-sju år sedan. Den var exakt så god som jag trodde att den skulle vara och M åt lika tyst och entusiastiskt upp den som jag. Miléa smaskade mycket nöjd upp några päronbitar som vi inte använt.

Barnen lades och jag och M avnjöt tredje Twillightfilmen. I kärlekens tecken, inte sant?

Våra presenter? En köpte god choklad, en köpte ett fint kort, en uppskattad julmustflaska - liten - som får vänta till lördag, ett improviserat blomsterarrangemang, trerätters. Helt rätt.  =) Livet med småbarn. It works. Kunde inte bli bättre.

Jodå, jag fick jobbet. Vilken härlig julklapp det blev sådär två dagar innan julafton. Gillar snabba puckar! Så borde det alltid vara. Inbokad intervju, intervju och svar på intervju på bara fem dagar. Toppenbra! =)

Ja. Jag ska vara i en klass och arbeta. Visstid, 80%. Bryr jag mig om det. Inte. Här öppnas dörren för mig i min karriär. Att få anställning i en skola, att få arbeta sammanhängande tid med att lösa problem. I grundskolan. =) Det är rent vackert.

Jag vågar hoppas då jag i dag fick uppmuntrande ord från de som bryr sig. Kanske blir det ett långt visstidsvik. =)

I mitt CV, i verkligheten, i min vetskap, i andras vetskap, i tidningen...? Vem vet. Detta är startskottet, och jag är beredd.

NU måste jag gå och lägga mig, så att det kan bli morgon och jag får åka till jobbet igen. =) I like!

Nu äntligen kan jag se min framtid. En möjlig framtid i alla fall. I dag blev jag anställd på visstid som coach på en skola för att hjälpa till i en klass där det är väldigt stora problem. Beteendevetaren i mig sträcker på sig och säger att en sådan här lön betalar ni för mig som är utbildad för detta. Inte riktigt så sa jag men så kände jag mig.

Det härliga är att jag visste hur jag skulle arbeta. Att klassen behövde bli ett vi, att alla elever behövde få en stark plats i gruppen, att de som var lite utanför behövde få komma in i gemenskapen och att eleverna behövde få möjligheten att se fler sidor av varandra - mer än bara "skolbitensidan". Och verktygen för detta har jag.

Och hur fick jag jobbet? Jag ringde i onsdags runt till olika skolor och frågade om jag kunde komma och hälsa på. Lättare med ett ansikte bakom namnet på vikarielistan. Fick mycket varmt mottagande. Första skolan, av fem, som jag hade på listan, knep mig. =)

Livet är underbart! =)

Ville bara säga att alla släktingar som vi umgås med är så väldigt uppskattade av barnen. Sebastian kan komma upp morgonen efter ett besök och vilja att ni kommer igen! =) Härligt!

Jag måste skriva om J. Vilken fröjd, vilken glädje, ärlighet och spontanitet. Härligt att vara sådan tillsammans.

Samma träningspass, många söndagar och så plötsligt en dag släppte det för oss och vi började prata. Den förlösande kommentaren var "tycker du om att dansa?". :D Efter det har det bara rullat på. Många saker gemensamt, roliga intressen, glädje, kramar, energi, komplimanger och diskussioner.

You can't help but love this amazing girl.
Välkommen in i mitt liv!

Del 1 finns här och del 2 här

Bullarna blev jättefina och i perfekt storlek. =) Succé med oroande inslag under bakningen. Helt i onödan. Nästa år använder jag färsk jäst. Någon som vill ha torrjäst?

Måste bara även om det är över en vecka sedan.

Lövkrattarhelgen. Jag trivdes som fisken i vattnet då den inträffade under min stegräknartävling jag hade med min syster. Samtidigt som jag fick någonting att göra när jag var ute med barnen blev det steg på räknaren. Jodå jag krattade både här och där och hade så trvligt att jag struntade fullständigt i om någon annan borde ha krattat där jag for fram.

Det som var så härligt var att jag kunde göra Sebastian så delaktig. Jag var utrustad med en plastspade (toppenbra för det blev inte tungt för Sebastian att hjälpa till att lyfta över löven med den) i den plasklåda jag också använde. När lådan var full satte jag den på pirran och satte Sebastian - som var utstyrd i galonisar - i lådan på löven. Han tyckte det var jättekul (jag också) samtidigt som det var väldigt praktiskt då han hindrade, den ändå inte så tunga och glatta, lådan från att åka av pirran när vi skulle gå till containern och tömma.

Hihi mysbus!

Vad gjorde jag för en halvtimme sedan? Åt kräftor. Vad gjorde jag för en timme sedan? Åt kräftor! =) Aha, oh yeah! Alla sover utom jag som har haft den underbaraste egentiden på ett bra tag.

I går hade jag och M en härlig kräftpremiär tillsammans med Miléa efter att Sebastian kommit i säng strax innan halv åtta. Jodå, det var fullt görbart. M var gullig och höll Miléa en stund så att hon blev trött efter att jag ammat henne så att jag kunde börja äta lite smått. Jag och M satt, precis som vi gjort med Sebastian när han var liten, med en sovande Miléa liggandes emellan oss. Det var så precious (och jag kunde slappna av helt), men det blev faktiskt bättre när hon efter en stund vaknade för då låg hon och tittade ömsom på mig ömsom på M och höll i våra armbådar som svävade strax över henne medan vi satt och åt. GOS!

Nu satt jag och åt de mest fantastiska rostade smörgåsar med aioli och kräftstjärtar. Jag slötittade samtidigt på "The Hills", vilket var helt perfekt och jag hann precis med att se Spencers frieri (vojne) och Lauren sparka sin kompis till min sista tugga på sista fantastiska smörgåsen! =) Underbart har jag haft det. =) Snacka om att jag samlar energi. Jag gav ifrån mig ett nervöst, jättelyckligt litet skratt (som skulle fått dig att tycka att jag är helt knäpp) som fick bubbla upp inom mig innan jag släppte ut det som ett litet vulkanutbrott, medan jag dukade av. Kunde inte vänta på att få komma hit och skriva om det. Jag vet, men det blir inte mycket skrivande nuförtiden. Tvåbarnsmamma med invänjning på förskola för den äldsta kan säkert få vem som helst att räkna minuterna då det är lugnt och stilla.

Okej, allt för denna gång! På återseende. =)

Hur underbart är det inte att få säga till Sebastian när han är i närheten av Miléa att hon tittar på honom och lyssnar när han pratar. Hur underbart är det inte att hon sedan svarar honom när han medvetet pratar med henne så att jag kan säga "hon gillar när du pratar med henne". Vilken underbar positiv stämning runt omkring våra vackra barn!

Nu i veckan åkte vi till en storslagen djurpark. Även fast det var bra med plats för de flesta djur för att vara en djurpark (inte i jämförelse med den i Skottland dock, där kan vi verkligen prata savann) men för en som varit i Afrika känns zoo och djurparker aldrig riktigt fair. Djur behöver frihet.

Vad som verkligen var underbart var dock att se hur mycket Sebastian gillade att vara där. Roligast var nog strutsen som gick fram och tillbaka bakom en mur och då och då stack upp huvudet så att vi fick leka titt ut med den. Där stannade Sebastian länge. =)

Vi åt glass, M och Sebastian körde elgrävskopa som också var en höjd punkt och jag vann en liten gosdjurs isbjörnsunge till Miléa som inte har på när så många gosdjur som Sebastian. Mysigt var det. Båda barnen var gott trötta på väg hem men Sebastian höll tappert stånd, trots överhoppad eftermiddagssömn, och somnade inte förrän han var hemma i sängen. Perfekt dagsutflykt! =)

Jo men det vet vi ju även om det inte är några mer "symptom" just för tillfället. <3

Bebis kommer alltid ut.

När bebis kommer ut då kommer vi att vara fyra i vår familj. =) Undrar om jag kommer att tänka på oss som lilla familjen i den mest närliggande framtiden. Två blöjbarn kommer vi att ha. Jo jag tror det. Lilla familjen. I alla fall ett tag till. Kanske över sommaren i alla fall när vi alla är hemma.

Tänk att vara tvåbarnsförälder. =) Två små söta barn! Sebastian växer och pratar massor och känns inte liten längre men han är liten. Inte ens två ännu. Tre älsklingar kommer jag att ha. Undrar om det kommer att bli "mina tre killar" eller om det är en liten tjej i magen. Det får vi se. Ingen rand på magen denna gång heller. M tyckte han kunde skymta en rand sist men det kunde inte jag, "det där är min raggarsträng".. *ler*

Amma igen. Mysigt, ljuvligt, ont i början förstås men sen mys och praktiskt. Och underbart. =)

Syskonkärlek. Första pussen. Längtar.

Snart blir det en liten bebis. =) Ett syskon. Ett barn till. Ett barn att älska som jag älskar mina pojkar. =) Lycklig!

Jag har längtat efter detta besök. Har fått en ny BM efter flytten och hon är så himla gullig. Sist var Sebastian (som var hemma sjuk från dagis) med och det blev ett lite "splittrat" besök (från min sida). Vi var dock där i en hel timme och hon var jättetrevlig fast vi var sena dit. Är ju kul att få fokusera på bebis och få höra och se att allt är som det ska vara. Mys!

Ska i dag få sällskap till MVC också. S som jag via internet "stött på" har samma tid och samma dag och samma plats som jag, dock till en annan BM. =)

Samåkning, MVC och mat/fika. Första träffen blir det. Ska bli så himla trevligt!