-- Mamma med knuff --

Min inställning och bakgrund är att vi alla, vi människor, generellt är mer eller mindre bra på att stå för vad vi tycker och att ta ansvar för vad vi säger och gör.

 

Jag håller exempelvis på att arbeta bort ordet och användandet av "man" ur min vokabulär för att det flyttar ansvaret från oss mot ngn sorts överhet. "Man ska inte göra så".. osv. Vem är "man"? Vi väljer vad vi säger och vad vi vill. Vi kan skippa att bjuda in "man" i vårt liv. Vi kan alltid byta ut det mot jag, vi, ni osv. Det är ofta läskigare, men det får oss att tänka till  angående vem vi pratar om och vem våra ord egentligen kommer ifrån. Är det mina ord, eller är det "man"s ord? 

 

Ordet "man" kommer dessutom från början från att mannen var norm. "Man" gör så, dvs. mannen gör så. Vill man(!) ..... vill vi/du/jag..... prata så? 

 

Jag vill också ta ansvar i form av att säga det jag tycker om någon till objektet som jag tycker ngt om. Rak kommunikation. Vi är bra på att prata om andra med andra utom just den det gäller. Säg aldrig någonting till någon annan som du inte också kan säga till personen det gäller. Allt detta handlar för mig om ansvar.

 

 

Jag har även märkt att jag ofta i diskussioner lyfter diskussionen till en mer holistisk syn än att tala om just den händelsen vi satt oss ner för nu. Jag pratar ofta om vad vi tenderar att göra på just detta sätt i många olika situationer. Jag är beteendevetare, detta är mitt intresseområde. Jag tycker att det är enormt intressant att diskutera och jag kan se att det kan skära sig mot den som pratar om sig själv eller i alla fall där och då när jag tenderar att prata om det övergripande. Jag inser det.

 

Medan jag diskuterar utvecklar jag mina åsikter under diskussionens gång, förändrar, slipar. Ni är del i den processen. Det ni säger utmanar mig och jag behöver kanske tänka igen. Det gillar jag. Tack för att ni utmanar mina värderingar och får mig att utvecklas som människa