-- Mamma med knuff --

En morgonbonus var att jag kom i säng strax efter klockan elva i går och att Miléa vaknade först nu på morgonen, vid tjugo i åtta.

Jag gick in till henne, hon var sitt glada jag som alltid på morgonen - vilken underbar förmån det är att få motta en sådan energi varje morgon. Medan jag höll på att klä Miléa efter härligt morgonmys på skötbordet på undervåningen hör vi små steg på övervåningen som först hörs svagt men sedan blir till starkare dunsar när de närmar sig trappan. (Sebastian var sjuk i går, feber och hostig, och kom i natt in till mig och M när klockan bara var 04. Han somnade jättefint och när Miléa vaknade sov han jättegott vänd mot mig i sängen. Stunderna med barn i sängen är, när de infräffar sällan, väldigt mysiga). När stegen når trappan ser jag och Miléa två små ben när Sebastian kliver ner på första trappsteget. Han kommer ner för trappan och in till mig och Miléa med ett leende på läpparna. Vi kramas och jag kan se att han mår mycket bättre.

Vi äter frukost tillsammans. Tända ljus som alltid, lika mysigt även om det för länge sedan blivit ljust ute. Sebastian äter upp all sin frukost, han är verkligen bättre. Jag tar barnen på morgonen på helgerna för jag älskar de här stunderna. Lugnt, skönt, gott, vi pratar och har det jättehärligt tillsammans. Jag påbörjar allt som oftast min frukost långt efter att jag gått upp med första barnet men det gör ingenting, när jag sedan kan sitta kvar själv en stund vid bordet efter att de avslutat.

Jag läser fantastiska "Att välja glädje" av Kay Pollak vid köksbordet och sitter och lyssnar på barnen som leker. Sebastian leker för sjunde(?) dagen i rad med samma tågbana och jag hör att det är Tomaståget som råkar ut för kraschar och annat (de gamla Tomastågetprogrammen - de som inte är animenade utan mer som dockteater- som Sebastian i går tittade mycket på i går när han var dålig är ju inte, får jag erkänna, helt dåliga när han nu leker på ett sätt jag inte hört honom leka på förut - utifrån vad han sett på filmerna). Sebastian ligger på sidan på golvet - något jag själv efter att ha lagt mig så vid ett tillfälle fullständigt förstår tjusningen med då det blir ett häftigt grodperspektiv på tågen - och pratar och leker. Miléa går runt med sin vagn. I vagnen har hon sin sjungande hund, (som hela tiden får spela olika sånger medan hon går runt och ibland stannar hon till och dansar lite innan hon trycker igång nästa sång och fortsätter sin promenad), sin angry bird, och Sebastians snuttetiger (som brukar sitta uppe på en av Sebastians sängstolparna och hålla utkik åt Sebastian medan han sover) som fått åka med. Vid ett tillfälle stannar Miléa och ger hunden en kram. Såhär leker de en lång stund.

Nu är vi uppe och väcker pappa halv tio. Jag sätter mig och bloggar detta inlägg. Miléa tar sina sängkläder och lägger sig under deras lilla bord som de har i sitt rum. Sebastian får också plats. Jag filmar dem. Mina gosungar! De ligger där tillsammans och myser tillsammans. När pappa kommer ut från badrummet lägger han sid på sidan bredvid dem och leker att han också är med i kojan. Han frågar efetr en liten stunde om Sebastian vill ha en koja. "JA(!)" , säger Sebastian och pappa lägger en fleecefilt över bordet. Det gillar barnen. Pappa går ner och äter frukost. Barnen leker i sin koja och jag bloggar.

I kojan. "Titta mamma", ropar Sebastian. Fler och fler täcken läggs över bordet som skapar deras koja. Jag tvekar först angående mängden men tänker sedan att det är dammsuget i går så what's the harm. "Men vi vill svettas", säger Sebastian som lyssnade på när jag sa till M att han kunde lägga Miléas lilla filt över hålet snarare än att lägga en till fleecefilt över för att det blir så varmt därunder. Jag frågar Sebastian om Miléa vill svettas också. "Miléa, vill du svettas?", frågar Sebastian. Inget svar. Han försöker igen, "Miléa, vill du svettas?". "aA", kommer det ett svar från lillasyster. Sebastian ropar tillbaka till mig, "mamma, Miléa vill svettas". Pappa kommer upp och ser kojan som nu består av sex täcken inklusive ett tjockt vintertäcke. "Meh", säger han. "Det gör ingenting", säger jag. Sebastian kommer ut ur kojan, "vi vill svettas!" säger han triumferande till pappa. Och såhär förtsätter det.

Nu leker pappa lilla bocken bruse med barnen under deras koja. Miléa är lilla bocken bruse uppe på kojan. =) Hon vill alltid klättra. Jag gör en koja till Sebastian under hans säng då han tröttnar på Miléas klättrande. Sebastian är nöjd och Miléa får klättra. =) Nu leker de båda med båda kojorna. Båda barnen fixar genom att sätta dit filtar. En söndagsmorgon med barnen.


Nu ska jag och Sebastian baka kaka, så att vi kan få en god efterrätt efter lunchen med kaka, grädde och bär och jag kan ta med mig lite kaka till eftermiddagens bokcirkel - förutom den cheesecake och de bär som också ska med.