-- Mamma med knuff --

Vad underbart det är att kommunicera med Sebastian nu. Att se på honom att han vet att vi förstår honom. Härligt. Han pekar och säger "e de" för att få höra vad det är för någonting. Han pekar på någonting han vill ha eller dit han vill gå eller vet att vi är påväg. Nu i kväll när han skulle lägga sig var han ledsen så jag och min kille turades om att vara inne hos honom i sängkammaren. Efter att jag hållt honom en stund med hans huvud mot min axel, satte han sig mer upp i min famn och pekade på sin säng. Jag lade ner honom och det var så skönt att vi förstod varandra och att han "sade" att nu är jag redo för sängen. När han tidigare i dag hade en bajsblöja frågade jag om vi skulle byta blöja och då svarade han "öh" (ja) och sen när jag lyft upp honom pekade han på badrummet där skötbordet är. Och när vi äter mat är det väldigt lätt att se när han vill dricka vatten. Ja underbart kul är det att följa med och det är så härligt att förstå honom. Och att han förstår oss.