Dagbarnvårdare, hell yeah!
2010-06-03 @ 13:18:41I dag var hela famlijen och hälsade på den dagbarnvårdare som Sebastian ska börja hos i höst. Jag tänker mig att det är en hel del saker som på sistone faller under kategorin "detta är det bästa vi gjort", och en utav dem är flytten till denna härliga kommun (som det verkar) och i förlängningen att vi blivit erbjudna en dbv utan att vi initialt sökte en. När jag träffade H första gången kände jag bara att detta är helt rätt. Vi har blivit erbjudna förskoleplats också, förstahandvalet bland annat, men jag vill pröva dbv.
Jag är helt såld men min kille har varit mer skeptisk. Barngruppen består av fyra barn så Sebastian kommer att ha tre lekkamrater. Även jag tänkte att det var lite lite (det finns i närområdet ingen annan dbv så de träffar inte fler barn), men efter att jag talat med förskolan som var vårt förstahandval och de sagt att barngrupperna i de äldre åldersgrupperna är 20-3 eller t.o.m. 25-3 (dvs. att det är som mest 25 barn på tre fröknar) då var H ett lätt val. De samarbetar ändå med både andra förskolor och skolan och träffar då andra barn även om det inte är regelbundet.
På Sebastians nuvarande förskola har jag sett tendenser från två herrar från Sebastians avdelning mot Sebastian som jag inte alls gillar. På sistone när jag varit med och hämtat Sebastian på gården har det varje gång varit någonting (det är ändå oftast min kille som hämtar Sebastian) och det är ingen fröken som sett någonting. Dbv's ord "vi har inga mobbningstendenser här" lenar mitt smärtande hjärta. Nej det kan jag tänka mig. Hon har få barn att ha uppsikt över, arbetar på ett annat sätt i sin verksamhet, ger dem ett helt annat språk och barnen kommer varandra nära och blir kamrater för att de är så få. H berättar också att hon lämnar över starka barn som vet vilka de är till skolan och det känns som en gåva. Barnen lär även känna sin rektor innan de börjar skolan, rektorn är även dbv's chef, för hon kommer till dem varannan fredagsförmiddag. Hur många barn har förmånen att ha ett sådant personligt förhållande till sin rektor?
Dbv kan nästan kalla sin verksamhet "ur och skur" (= färre sjukdomar) för att de är ute så mycket. Barnen lär känna sin närmiljö för att de inte är instängda på en gård och är även mycket iväg i skog och mark och får springa av sig, vilket enligt dbv bidrar tilllugnare barn inomhus och att de blir mer självständiga och säkra utomhus. Jag kan skriva mycket mer om H's verksamhet men jag stannar här. Jag är i alla fall väldigt nöjd. Jag är en lugn mamma med "peace of mind" och DET är inte att rynka på näsan åt.
Jag är helt såld men min kille har varit mer skeptisk. Barngruppen består av fyra barn så Sebastian kommer att ha tre lekkamrater. Även jag tänkte att det var lite lite (det finns i närområdet ingen annan dbv så de träffar inte fler barn), men efter att jag talat med förskolan som var vårt förstahandval och de sagt att barngrupperna i de äldre åldersgrupperna är 20-3 eller t.o.m. 25-3 (dvs. att det är som mest 25 barn på tre fröknar) då var H ett lätt val. De samarbetar ändå med både andra förskolor och skolan och träffar då andra barn även om det inte är regelbundet.
På Sebastians nuvarande förskola har jag sett tendenser från två herrar från Sebastians avdelning mot Sebastian som jag inte alls gillar. På sistone när jag varit med och hämtat Sebastian på gården har det varje gång varit någonting (det är ändå oftast min kille som hämtar Sebastian) och det är ingen fröken som sett någonting. Dbv's ord "vi har inga mobbningstendenser här" lenar mitt smärtande hjärta. Nej det kan jag tänka mig. Hon har få barn att ha uppsikt över, arbetar på ett annat sätt i sin verksamhet, ger dem ett helt annat språk och barnen kommer varandra nära och blir kamrater för att de är så få. H berättar också att hon lämnar över starka barn som vet vilka de är till skolan och det känns som en gåva. Barnen lär även känna sin rektor innan de börjar skolan, rektorn är även dbv's chef, för hon kommer till dem varannan fredagsförmiddag. Hur många barn har förmånen att ha ett sådant personligt förhållande till sin rektor?
Dbv kan nästan kalla sin verksamhet "ur och skur" (= färre sjukdomar) för att de är ute så mycket. Barnen lär känna sin närmiljö för att de inte är instängda på en gård och är även mycket iväg i skog och mark och får springa av sig, vilket enligt dbv bidrar tilllugnare barn inomhus och att de blir mer självständiga och säkra utomhus. Jag kan skriva mycket mer om H's verksamhet men jag stannar här. Jag är i alla fall väldigt nöjd. Jag är en lugn mamma med "peace of mind" och DET är inte att rynka på näsan åt.
Kommentarer
Trackback
