-- Mamma med knuff --

Denna gång flög vi till släktingar i annan stad. Mycket lyxigt. Där blev vi väldigt väl omhändertagna och hade det väldigt mysigt med sötkusin, moster, bonusmoster, mormor och kortbesök av morfar och mormors vän. Tack ska ni ha allihop!

Själva flygresan gick mycket bra. Miléa sov till och med hela ditresan förutom när jag ammade henne vid start och landning. Sebastian åt vid start och landning smörgås. Detta för att förhindra att det slår lock för/ och gör ont i barnens öron. Sebastian var lite för kort i rocken för att kunna titta ut ordentligt när han satt fast så det där med säkerhetsbältet var svårt även om det var lite spännande att se när säkerhetsbälteslampan skulle tändas och släckas. Trots att vi hade lite kort om tid innan vi klev på planet under båda resorna gick det bra. Lite bök, men till största delen lyxigt att flyga.

Måste bara även om det är över en vecka sedan.

Lövkrattarhelgen. Jag trivdes som fisken i vattnet då den inträffade under min stegräknartävling jag hade med min syster. Samtidigt som jag fick någonting att göra när jag var ute med barnen blev det steg på räknaren. Jodå jag krattade både här och där och hade så trvligt att jag struntade fullständigt i om någon annan borde ha krattat där jag for fram.

Det som var så härligt var att jag kunde göra Sebastian så delaktig. Jag var utrustad med en plastspade (toppenbra för det blev inte tungt för Sebastian att hjälpa till att lyfta över löven med den) i den plasklåda jag också använde. När lådan var full satte jag den på pirran och satte Sebastian - som var utstyrd i galonisar - i lådan på löven. Han tyckte det var jättekul (jag också) samtidigt som det var väldigt praktiskt då han hindrade, den ändå inte så tunga och glatta, lådan från att åka av pirran när vi skulle gå till containern och tömma.

Hihi mysbus!

De tidigare inläggen i  ämnet finns här, här och här.

Jodå. Eller nejdå. Blöjbyten, de gör de inte. Min kompromiss (känns inte som värst mycket till kompromiss från deras sida) har därför blivit att de får komma ner till mig i badet så byter jag Sebastians blöja. Då slipper han sitta och lida lilla älsklingen. (Jag såg att andra träningsställen gjorde så, tror dock inte att det är så många som tränar vattengympa då). Jaja. Så får det bli.

Vi har varit där en gång till och då behövdes inget blöjbyte så det kan nog vara okej ändå. Bara Sebastian blir av med eventuell bajsblöja, så är jag nöjd.

När vi åkte dit sist var Sebastian själaglad och satt och sjöng en sång om hon som passar honom när han är där. Det är ju gott betyg så det ska bli hårt att säga att han inte får följa med i kväll för att han är sjuk.

Tycker att inläggat i alla fall passar i Uppsträckningfacket.

Jodå. Nu har vi premiäråkt. Bra gick det med båda barn. Miléa hinner ammas och Sebastian får titta i fönstret. =) En av turerna vi tagit till stan bjöd förutom besök på museum även en promenad där vi såg upp till tretton stycken olika maskiner. Där lades det ny asfalt och flyttades sand med mera. Jodå. Tåget är bra.

Vår vagn är dessutom ypperlig för just denna förlustelse då den är lite längre än vanliga vagnar och därmed klarar det stora trappsteget upp och ner till perongen. Toppenbra. Vilken vagn? City Select, baby.

Sångstund i kyrkan i dag. När vi dröjt oss kvar och skulle klä på oss kom en av kvinnorna som brukar ta fram kaffet. Hon gick rakt förbi oss och Sebastian hälsade på henne. Hon svarade inte. Lite tråkigt tyckte jag. Fem gånger sa Sebastian hej till henne men ingenting. Då sa jag till honom att nu räcker det. Det gick några sekunder sedan konstaterade Sebastian "hon jättearg". Jag kan bara hålla med älsklingen min. =)

"Del 1" hittar du här

Nepp, ligger fortfarande under. I morgon är sista dagen.

Stegräknartävling med syrran. "Det är ingen prestige i det". Nehe du, det vore första gången. Jag ligger under, hade det varit på enbarnsmammatiden hade hon legat i lä. Nu blir det inte många promenader.

I dag känner jag att jag fick fattig utdelning efter min promenad. Svettig - så att jag skulle behövt duscha, men nej, tvåbarnsmamman kan inte duscha när som helst - kom jag hem efter en långpromenad, hård motvind, snö att pulsa i, snö i ögonen, två barn (typ 20kg +) i vagn i uppförsbacke.

Promenad nr två. Barn i vagn, och barn på släp i pulka.

Näe du Å, i dag vinner jag.

I går sa Sebastian "kommer älskling" när jag ropade på honom. =) Kärlek!

Detta är "del 2½". "Del 1" hittar du här och "del 2" hittar du här.

Undrar hur det kommer att sluta. Är lite rädd för att de kommer att höja åldersgränsen. Vore dålig PR tycker jag och undrar i mitt stilla sinne vilken tidning som kunde skriva min story.

I dag vid middagsbordet säger Sebastian "jag följa med dig, du åka och träna, jag leka (namn) då. Titta små tågen också." Jag vill verkligen ha kvar vår myskväll. Jag har inte nämnt detta för Sebastian sedan jag ringde för en vecka sedan så det märks att han tyckte om att åka med mig, nu när han pratar om det och tycker att det snart borde vara dags igen. Åh, Sebastian, jag hoppas verkligen att jag kan ta med dig igen älsklingen.

Jo nu är jag peppad. Låg stilla på 78 kg så länge att jag började misströsta. Jag hade ändå skurit ner på svullandet en del. Näe, visst, efter förlossning så är det "nio månader upp nio månader ner" som gäller men vilken nybliven mamma vill inte snabbt bli av med sina kilon. Jag har inte stressat över det, förrän nu då jag verkligen försökte och inte såg några utslag av mina duktiga dagar. Med Sebastian kollade jag inte mycket innan sex månader och då hade jag gått ner alla kilon så det var inte så mycket med det. Denna gång har det känts lite tyngre. Nej, jag blev inte tyngre, jag gick upp samma men det säger sig självt att det är lättare att finna träningstid med ett barn än med två. Det blir väl dessutom svårare att gå ner vikten allteftersom åren tickar på, även om förra graviditeten bara är två år sedan. Funderingar, funderingar, funderingar.. Men nu, 74kg. =)

I kväll blev det extra extra mys med båda barnen. Miléa kom upp, trött och mosig efter sitt bad med pappa, till mig och Sebastian som höll på med nattrutinen. Vi skulle precis börja sjunga och vi låg på rygg jämte varandra i Sebastians säng, Miléa i mitten (jo Sebastian har en 90cm säng). Jag sjöng och vi höll alla varandras händer. Miléa höll Sebastians, som höll mina och jag hans och så Miléas förstås, om vart annat. Vilket ögonblick. Små och stora fingrar som höll och gosade med varandra. Jättemysigt. Vilket ögonblick. =)

Ett museum som har Siamesiska tvillingfoster i en glasburk i en monter. När jag är där med mina barn och tittar. Näe. I don't think so. Begrav de stackars små liven. Giv dem frid.

Det var en gång för länge sedan..


Jag beställer en lampa. Det är en veckas väntetid.

Åtta veckor senare har den fortfarande inte kommit. Inte vid något tillfälle har jag blivit uppringd och uppdaterad om varför det dröjer. Jag får själv ringa och undra, fyra(?) gånger...

Mer än två månader efter att jag beställt lampan har den kommit men jag tackar nej för jag har förlorat respekten för denna affär och vill inte gynna dem.

Samma dag finner jag annan lokal butik där jag kan hämta deras skyltex på en gång.

Cirka tre dagar senare får tvåbarnsföräldrarna tid att alena sätta upp lampan. Märker då att den är trasig i lampfästet. Butiksbiträdet har även sålt lågenergi dimmerlampor för vanlig strömbrytare, vilken inte fungerar att använda på en dimmerströmbrytare då en tvååring snurrar på den och, orsakar strobeeffekt på lamporna.

Efter en vecka kommer nya lampan. Efter cirka tre dagar får tvåbarnsföräldrarna tid att alena sätta upp lampan.. igen. Märker att de nya lågenergilamporna som är för dimmerströmbrytare är för starka.

Efter fyra eller så dagar åker M och ska lämna tillbaka lamporna. Han får inte det för han har inte med det kvitto som jag fick då jag lämnade tillbaka lågenergi dimmerlamporna för vanlig strömbrytare. Dvs. inte kvittot till de lamporna som vi nu ska byta. Vi vill inte ha tillgodo utan ombedes komma tillbaka med kvittot som jag fick när jag köpte ett annat par lampor bara för att hon aldrig gav mig något kvitto (som jag då givetvis skickat med M) då jag bytte från lågenergi dimmerlampor för vanlig strömbrytare till lågenergi dimmerlampor för dimmerströmbrytare. Grr. Skulle jag ha vetat det eller?

Nu har det gått två dagar sedan Magnus var där och har du inte redan märkt av trenden så kommer vi inte jättelätt iväg till affären för att fixa fixa och fixa. Tycker att de gott och väl kunde ha låtit oss få lämna tillbaka dem eftersom det var de som strulat genom att inte ge mig ett nytt kvitto då jag bytte lamporna. (Hon sa att hon häftade ihop det nya kvittot med det gamla men det gjorde hon då rakt inte, det minns jag, dessutom ligger beviset kvar i min plånbok.. Ursprungskvittot ligger där, alldeles alena). De sålde även en lampa till oss som inte var hel.. så lite goodwill hade vi allt samlat på oss. Icke.

Tre månder senare har jag ännu inte fått ett avslut till denna historia.
Suck, blir du inte trött, det blir jag.

Det var denna sega saga som presenterade uttrycket "följetongen förtsätter" till bloggen.

Detta är "del 2". "Del 1" hittar du här

Ringde i dag till barnpassningsansvarige. Fick bara bekräftat att de inte kommer att byta blöjor och att de inte kommer att göra några undantag. Hennes argument som hon svängde sig med i dag var återigen "vi har inte tillgång till vatten" men också "vår personal är inte utbildad" - som att det skulle behövas en utbildning för att byta en blöja. Jag sade bestämt att det är inte okej att barnen inte ska få en torr blöja när de bajsat och hon svarade då att "jag kommer inte att diskutera det här ngt mer så är det ngt mer så får du ta det med min chef", varpå jag svarade att ja det kan jag göra har du hans nummer?" Hon suckade då och sa otrevligt, som om hon inte hade numret till sin egen chef, att "ja det kanske jag har".


Lite senare får jag tag på hennes chef. Jag tar det hela från början men börjar med att säga att det är en väldigt fin service de har med barnpassning, att Sebastian trivdes väldigt bra där sist och att han tyckte om tjejen som hade hand om honom. Jag sa också att jag blivit mycket bra bemött när jag ringt receptionen och lämnat feedback men att det var lite sämre respons från barnpassningsansvarige. Mina starkaste argument är att jag har med allt som behövs för att byta en bajsblöja, att de tjejer som de tagit in för att passa barnen måste ha kommit in på meriter att de jobbat med barn förut -> vilket innebär att de har "bajsblöjesbytarkompetens", att en obytt blöja innebär dålig arbetsmiljö samt dålig lekmiljö, samt att en full blöja läcker om den lämnas obytt. Han skulle återkomma.

Som jag brukar säga, följetongen fortsätter...