-- Mamma med knuff --

Härliga har besöken varit som nu i dagarna kom till ända. De kommer långväga ifrån. Jag saknar er. Det har varit så bra att få sällskap och hjälp här hemma. =) Mest nöjd har nog ändå Sebastian varit för han älskar besök. S flygande hund har fått åka Sebastians barnvagn, mormor blev i dag i telefon ombedd att "pomma hit", Å blev tillfrågad under besöket om hon inte kunde flytta in i grannhuset "(namn) bo där" och Sebastian pekar nöjt på sin sovrumslampa och säger "morfar fixa".

Tack allihop för att ni förgyller vår vardag, kom snart igen.

Okej. När det gäller Finland och tennis så har jag och min, i ålder närmsta, syster lite historia. Kort och gått handlar det om att vi enligt syster adrig har avslutat en tennismatch. Spelandet startade i ung ålder under somrar då vi följde med pappa och G som spelade bra. Vi? Vi kunde aldrig enas om bollar var ute eller inne och så vidare.

Hur som helst. Under denna sommars besök spelade vi en match som vi avslutade. Med var också G, Z (som gav G en ordentlig match), K, J och syster S. Vår match? Jo syster vann, men jämnt var det. =) Och kul var det!!! Mera!

Jag och Sebastian tog med oss min kusins son till lekplatsen på morgonkvisten och på eftermiddagen när Sebastian somnat återgäldade hon tjänsten. Vi fick åka iväg med bilen alldeles barnfria killen och jag. Vi tog med oss syster S och åkte först och handlade det vi ville ha med oss hem från Finland i form av gott bröd. Många limpor blev det. =)  Vi handlade också varsin gigantisk och supergod glass till en spottstyver, som bara kan göras i Finland, mums mums. Vi mötte upp med syster Å och Z för att spela minigolf. Lillasyster vann stort, i alla fall mot alla utom min kille som kom tvåa. Jag ledde stort ett tag då jag var i mitt esse men tappade sedan. Nåväl. Alltid kul att spela, fast banorna definitivt sett bättre dagar (om de ens någonsin sett bra dagar.. ganska skabbiga).

När vi kommit hem hade vi varit borta länge. Sebastian hade sovit mestadelen av tiden men hade även på sin vakna tid hunnit med massa fuffens. Han hade haft vattenlek ute så att han fått byta kläder och efter det hade min kusins sons leksaksgummiödla funnit sin väg ner i toaletten. =(  När Sebastian fick se oss kom han genast. Jag lyfte upp honom och ögonblicket som jag och min kille, som stod brevid mig, sedan fick uppleva hoppas jag att jag aldrig glömmer. Sebastian sträckte sig fram och pussade mig på munnen. Det är inte ofta han initierar pussar utan det gör oftast jag och min kille. Sebastian pussade mig en gång till och sedan blev han som galen av glädje och pussade båda mig och min kille om vartannat flera gånger. Tror att vi på detta sätt fick fem pussar var i turordning. Han spände sig samtidigt i hela kroppen och sprattlade med benen. Hemskt, men jag tänkte att vi får åka bort oftare om vi blir välkomnade hem på ett så underbart sätt. Vår lilla älskling. Mormor berättade att även hon fått en stor puss på munnen när hon tagit upp honom ur vagnen efter att han vaknat. =)

I dag träffade vi andra halvan av vår släkt som bor här i Sverige. Vi träffar dem inte ofta och det är tråkigt. Det är ändå de släktingar som finns geografiskt närmast och som vi därför skulle kunna umgås med relativt ofta. Det är nära kusiner som vi växte upp med. I dag står vi varandra inte nära.

De har byggt nytt hus på sommarstället. Ganska stort. Pappa har varit med. Vi var där och såg det och fikade i dag. Bara yngsta kussen som inte var med. Synd. Skulle nog inte känna igen honom, det var så många år sedan vi sågs. Efter besöket sade någon, "bästa dagen på hela sommaren". Vi skulle ses oftare. Eller är det bara så att vissa helt enkelt ska glida isär?

Det bästa med min släkt är att den är så musikfylld. Det är ett mycket framträdande element på våra fester, till min stora förtjusning. Någon sade, kanske var det kusin S, att det måste vara avskyvärt att måsta vara på en fest där alla bara sjunger och sjunger om du själv inte vill eller kan sjunga. Jag vill nog tro att dessa personer tycker att det är mysigt och fint att bara lyssna för det är ingen som någonsin måste sjunga om den inte vill. D, jag hörde direkt att det var en Vysotskij även om just den inte är med på din skiva. Gillar stilen! Tack.

120 årsfesten. Jag vet att jag inte kommer att komma ihåg att maten kom ut jättesent (jo nu möjligen eftersom jag skriver det här...), för jag tror inte att det var en enda själ på festen som inte i samma ögonblick som de tagit första tuggan hade förlåtit allt vad klocka hette för denna första tugga skulle visa sig vara del i en fullständigt magnifik måltid. Jo maten, det var festens skjortärmsess! Det var kusinbarn J som med kurskamrater från kockskolan bjöd till dans. Och som vi dansade. Förhoppnings blir det inte kvällens sista, för jag fick mersmak. TACK! Näring för min själ.

Oh så gott. Oh så gott i goda vänners lag! I bästa släktingarnas lag.

Där satt vi alla sju, jo för det var en liten i barnstol också och om det är möjligt hade han det nog trevligast av alla. Sådan uppmärksamhet, så mycket att smaka på. =) Bästa buffén avnjöts långsamt och länge. Det var flest turer till förrätts- och efterrättsborden men så brukar det nog bli. Fisk och sötsaker åts i långa rader medan kött och andra varmrätter fick stå tillbaka. Mycket räkor med efterföljande savett. Sedan sist vi åkte hade de ändrat från att ha vin på tapp till att ha flaskor på bordet, så det blev även en munter tillställning. Tänk så fulländade vissa kvällar blir.

Förhandsinformation som kan vara av nytta. Vi bor i en tvåa hemma och Sebastian sover nätterna i sin egen säng i vårt rum. Dagsluren/ dagslurarna tas i vagn. Först under promenad för att sedan avslutas på balkongen.


Vår resesäng stuvades in i bilen med resten av packningen. Kanske att vi kunde ha Sebastian sovandes i den i en av de två sovkupéerna i vårt nya femmannatält med en av oss varannan kväll/ morgon. Dvs. en av oss skulle lägga sig tidigare och gå upp tidigare. Sagt och gjort, så blev det. Vad gäller att sova i varsin sovkupé och flytta/ byta våra saker inför varje natt, nja sådär kul (en kupé var större än den andra och det var där Sebastian sov med en av oss, därav runtflyttandet av "säng").

Sebastian somnade på Öland på kvällen i vagnen under promenad i skogen och sov sedan där, en liten bit i från där vi vuxna satt, tills den som skulle upp tidigt gick och lade sig. Det fungerade bra, nog bättre än vi förväntat oss. Var Sebastian riktigt trött när vi sedan förflyttande honom från vagn till resesäng så vaknade han inte till nämnvärt. De två första nätterna lade vi ner honom och han sov hela natten. Värre var det då han vaknade till i sängen. Då fick i alla fall jag bara honom att sova genom att ta honom till mig i min sovsäck. Efter att han somnat där blev det väldigt vanskligt att flytta tillbaka honom utan att han vaknade. Det fungerade vid mitt tredje försök när han somnat hos mig. Där handlar det om förtroende också, känner jag, att han får vakna upp någon annanstans än där han somnade. Efter en eller två sådana kvällar/ nätter prövade vi att alla sova i den stora sovkupéen och med Sebastian mellan oss utan resesängen. Till viss del blev vi väckta av en rullandes Sebastian som trivdes i mitten. Efter två nätter valde vi att helt packa bort resesängen som stått inställd i den andra kupéen. Vi vande oss alla snabbt och det var inte varje natt som Sebastian var aktiv och rullade emot mig och min kille. Vi sov riktigt gott.

Sebastian sov liksom vi på de nya luftmadrasserna/ liggunderläggen som delvis är självuppblåsbara. Han låg även på en ihopvikt vuxenfilt och hade sitt täcke. De första nätterna var det kallt och vi hade på honom värmeställ över pyjamasen, en tunn mössa och strumpor. Sen kunde vi lätta lite på kläderna allteftersom vi märkte att det räckte med pyjamas för att han låg kvar under täcket hela natten. Det blev även varmt när vi alla sov tillsammans. Under Finlandsvistelsen var det så varmt att jag och min kille nästan inte hade något täcke alls och sov i underkläder och Sebastian sov i bara pyjamasen.

Ikväll blir det Finlandsbåt och gott smörgåsbord. Det ska bli helt underbart att åka och träffa släkten och få visa upp Sebastian. Det är konstigt att tänka på att så många ännu inte träffat Sebastian som varit i mitt och min killes liv i över ett år nu. Nu får vi visa upp vår lilla skatt! Vi blir sju stycken på båten över, mormor, mostrar, flickvän Z och så vi. Härligt kommer det att bli. I Finland kommer vi inte ha internettillgång så här blir det ett litet uppehåll igen. Hej svejs!

Det blev inget cyklande tyvärr. Larnefeldtgympan gjorde jag, mamma och A två gånger annars har träningen bestått i simning och gång i vattnet vid badbesök på stranden vid ett tillfälle (så badvänligt väder har det faktiskt inte varit), bärplockning vid flera tillfällen, handtvätt på stranden (pust), sågat och huggit ved på ängen vid ett tillfälle, mm. Jo, jag får inte glömma, släpat Sebastians fullpackade vagn bakom mig på stranden till och från vår plats och det måste ha varit minst 10 000 steg! ;)


Tillägg.
Nu har jag varit ute och cyklat! SKÖNT var det. 65 minuter tog det. Det var roligare när S var med sist.

Idag hade Sebastian sin första frivilliga encounter med vatten på stranden. Tidigare har han spänt sig och blivit rädd och ledsen när vi ställt honom i vattnet så att det täckt fötterna. Häromdagen doppade vi hela honom utom ansiktet för att han inte badat på en vecka och det gillade han inte alls. Där vi gjorde det var det dessutom långgrunt, varmare och stilla vatten men det spelade ingen roll.

I morse åkte vi till lekplatsen vid "Panget" och när vi efter en kort gung- och sandlådetur gick ner till lilla sandstranden där så var det två barn som låg i i vattnet och plaskade. Här var vattnet stilla och Sebastian kunde själv bestämma när han skulle sätta i fötterna och det samt att det var andra barn där hade nog betydelse, tror jag. Sebastian gick fram och tillbaka i vattnet medan han höll mig i händerna.

Vid Byxelkrok badplats senare samma dag satt Sebastian, och kröp och plaskade och lekte, vid strandkanten en lång stund. Det var första gången han vågat sig ner och som han varit tillfreds med att sitta i och vid vattenbrynet sedan vi kom ner till Öland. Han var jättenöjd och vi har fina filmklipp på honom från det strandbesöket. Myspojken. Han var väldigt fin i sin solhatt och sin soldräkt. Vilken toppenuppfinning! sade den nöjda modern. =)

Konsert med Tomas Ledin i Borgholms slottsruin på Öland. Det blir nog inte bättre location än så. Häftigt var det och mycket dansande och diggande och klappande blev det. En ordentlig tricepsworkout. Det var härligt ös, precis under ljudnivå för att behöva ha öronproppar och vi stod nästan ända längst fram vid scenen. Finfint. Lite jordnötter och läsk innan och mycket vatten blev det under kvällen.

Jag är mer än dålig på musik i fråga om vem som har gjort vad och vad låtar heter och jag blev förvånad över hur många bra låtar Ledin gjort som jag kunde hela texter på. Det tycker jag alltid ha verkat häftigt, att kunna sjunga med artisten på scen. Det var det också. Det var tyvärr ganska långdraget innan Ledin började med bara väntetid samt att Carolina af Ugglas var förband och höll på i 40 minuter. Hennes sista låt var "Snälla snälla" vilken verkade vara den enda låten några av oss i publiken ville höra. Hon skriver bra texter och sjunger med inlevelse men att höra så många låtar som är långsamma och utan medryckande musik är tungt. Dessutom sjunger hon ofta på ett sätt som ger läten som de flesta sångare säkert försöker att undvika. Medan vi väntade på att Ledin skulle börja efter att Ugglas var klar började först några, sedan fler och fler, att sjunga på "Sensuella Isabella". Även efter att Ledin sjungit färdigt och lämnat scenen sjöng vi "Isabella". Han kom in igen och sjöng inte den men "Du ska veta att jag saknar dig" till allas vår förtjusning. Trots denna succé började vi i publiken igen efter hans pampiga avslutning på "Du ska veta att jag saknar dig" att sjunga på "Isabella" varpå Tomas Ledin tittar på oss med misstro i blicken (jo, vi var faktiskt så nära) och skämtsamt viftar bort oss med båda händerna medan han går fram och tillbaka på scenen som att säga "nu får ni ge er" vilket resluterar i att vi sjunger ännu lite högre, och till slut, ger våra ihärdiga försök resultat. En av Tomas Ledins sista låtar i Borgholms slottsruin, sommaren 2009...  "Sensuella Isabella".

Andra mäktiga ögonblick var när bandet spelade och Tomas Ledin lät oss i publiken själva sjunga en hel vers på "Sommaren är kort" efter att han sjungit den och hört att vi hängt med bra. Och nya skivans låt ”Atlantkustens kyliga smekning” som var riktigt bra. Riktigt riktigt bra.

Koncerten var slut vid 23 och innan vi var hemma på ängen igen var klockan 00.30. På hemvägen såg vi en del djur. En uggla som flög snett framför bilen, tre katter, ett rådjur mitt på vägen som långsamt traskade ner i diktet efter att vi stannat bilen och sist och minst, en sork och en padda som vi i långsam fart lyckades väja för alldeles innan vi var hemma.

Det var en trevlig och lyckad kväll. Tack mamma för att du frågade om jag ville hänga med. =)

Kväll. Jag och min kille har lagat mat på gasolköket och ska nu diska. Vi turas om med mormor och A. Allting går lätt när det görs ute i det fria under bar himmel. Mormor har Sebastian och de är med de andra borta och startar upp brasan där vi alla sedan ska samlas för socialt umgänge och sen grillning. När Sebastian går fram till P och Ks bil trycker P på bilnyckelns dosa så att olika lampor tänds och släcks på bilens baklyktor. Spännande. Sebastian är som trollbunden en lång stund och tittar ömsom på oss, ömsom på bilens lampor som ändrar färg i gult och rött. Skönt att få barnvaktshjälp. När vi är klara med disken ska vi gå en sväng i skogen med vagnen och då somnar Sebastian snabbt. Det är jätteskönt att nattningen fungerar så bra. Det är jätteskönt att vara här.

Här gillar Sebastian att krypa upp och ner för trappans tre steg. Upp och ner, upp och ner. Vid något tillfälle när K är där går det även bra att han kryper in och då är lyckan om möjligt ännu större för där inne det finns både kastruller, skor i långa rader och en stor bricka under bordet med bild på fina röda jordgubbar. Jo semester är bra, tycker nog Sebastian nöjt.