Ingredienser vi stoppar i oss
2012-11-20 @ 22:55:00Hade fler av oss läst innehållsförteckningen "Ingredienser" på det vi äter hade företagen inte kunnat lura oss som de gör i dag. Var din egen bästa vän/din egen doktor och se upp med vad som slinker ner i kassen i affären. Lägg lite extra tid på att läsa ingredienslistan och omge sig av riktig mat på bra råvaror. Titta bara på smör och margarinsorter, du kommer häpna. Varför behövs så många ingredienser i margarin, jämfört med smör? För att det inte är smör och det tar många ämnen och konstiga processer för att få det att likna smör.
Skäms Vaggeryd!
Funderade på om jag kunde ta någon/några "butikshyllskakor" (long shelflife) på jobbet i dag. Havreflarn från Garant med choklad på. Bestämde mig (trots att jag redan vet att det är illa) för att läsa under "ingredienser" först. Jag vet ju vad jag hade att vänta, och kanske förväntade mig också men blev ändå chockad. Så lång var listan. Jag hade inga problem att avstå. Jag väntar tills det kommer något hembakt istället, du vet det där med riktiga råvaror som inte håller hur länge som helst. The good stuff.
Nu är jag ju lchf'are och äter inte ditt och datt. Jag har dock märkt att jag inte behöver vara helt sockerfri utan när jag i den vanliga maten inte tar in socker i kroppen kan jag unna mig lite då och då. (Jag ser det som att jag med medvetna val verkligen kan välja när jag äter socker. Så många äter maten vi rekommenderas, fortfarande, och håller genom det onaturligt höga nivåer av socker i blodet. Läs på). Dock, så är jag sträng vad gäller kemiska produkter. Det sägs kanske inte så ofta men lchf handlar mycket om bra råvaror och en mycket stor del av det är att göra sig medveten om vad vi inte bör stoppa i våra kroppar. Exempelvis aspartam, härdat fett, processad stärkelse, glutamat mm. Lightmat är en tung lögn, och blir i slutändan det som biter dig i svansen och blir en tung börda att bära.
Vad är det då som får oss att äta kakan? Kanske är vi medvetna, kanske inte, men om vi ändå äter den/de? Är gratis gott? Tillfället gör sockerråttan? Äter vi för att vara trevliga, hålla någon sällskap? Är vi verkligen sugna när det är spontant, oj tisdagsfika, vad trevligt? Är vi verkligen sugna och har längtat länge och nu väljer vårt socker eller tar vi det när helst det bjuds? Nog är det så att när jag har sockrat mitt blod är det svårare att stå emot. Mycket vill ha mer. De som äter "vanlig" kost i form av kolhydrater (= socker) blir hungertriggade av kolhydraterna och då är det lätt att falla/svårt att stå emot. Den "vanliga" kosten gör det omöjligt att kämpa emot sockerbehovet - jag märker nu hur kraftigt det är när jag vet hur det känns att slippa det - så hög är nivån i kroppen och suget ligger där latent och väntar på att någonting sockrigt ska dyka upp - eller så söker vi helt enkelt upp det. Det häftiga är att skulle du vara nyfiken att pröva att slippa beroendet skulle det endast ta några dagar innan sockersuget är borta - så effektfullt är det att ta bort sockret ur kosten, att skippa kolhydraterna. Däremot skulle kroppen vilja stoppa dig från att gå över till att bränna fett istället för kolhydrater vilket är vad som händer om du tar bort kolhydrater och tillsätter fett som din nya energikälla. Kroppen detoxar och alla känner av det olika starkt. Var medveten om det. Kroppen kommer att kämpa emot men det blir bättre och sedan slipper du istället många av de problem den vanliga kosten skänkt dig på köpet.. Det är dock en annan historia och nu är det dags att sova. Så god natt och må väl.
Dagens barn i regnväder
2012-09-12 @ 22:57:00Jag har sett dem på många olika skolor och resultatet är alltid detsamma. När det regnar finns till stor del inga regnkläder att skåda. Har de kommit med hemifrån, inte så säkert. Har de, när det regnar, kommit med ut på rasten - om de nu kommit med hemifrån - inte så säkert. Har de satts på, när de regnar, om de nu kommit med ut på rasten - om de kommit med hemifrån - inte så säkert. Söker ens barnen skydd när det regnar/haglar eller så? Inte så säkert. Safe to say är att föräldrarna har ingenting med varandet av regnkläder att göra.
Dagens väder gav dock upphov till ett nytt lågvattenmärke i frågan. Ungdomar som är påväg någonstans springer inte eller söker inte skydd om himlen öppnar sig. Inte ens om hällregnet dessutom späds på med hagel. De går som vanligt, du ska nog helst inte se ut som att det regnar på dig utan du ska bara fortsätta gå i lugn takt. Även om du - som i dag skådat i 13 gradigt väder är iklädd träningskläder och ett linne. Bara gå lugnt, det bekommer dig inte.
Vad är det för någonting? Är det ett steg längre i "orka" eller "vem bryr sig". Eller förlorar du din pondus om du ler och springer, finner dig tagen på sängen av vädret? Vad?
Att få ro - att mogna och landa i beslut och handling
2012-09-02 @ 01:47:00Är det berömd déjà vu eller har jag faktiskt sett filmen förut? Vad är det som gör att jag just ikväll såg den som för första gången? (Att tro på kärleken och sin plats och mening i livet. Att det bara får vara och inte är sockersött för ibland behöver vi kämpa oss igenom saker). Är det väsentligt att nämna filmen i inlägget, vet ej, men just nu ville jag inte sova utan är tvungen att skriva om vad som snurrat i huvudet de senaste dagarna och nu efter filmen kanske ändå verkar ha landat. "500 days of Summer" är i alla fall en filmrekommendation.
Mitt arbete.
Jag jobbar med det jag jobbar för att få pusselbitar för att komma dit jag ska komma. Ingenting är fel eller slöseri med tid. Jag landar när jag är mogen. Utan pusselbitarna vet jag inte heller vart jag ska komma. Vem jag ska vara när jag kommer dit.
Jag ska föreläsa, undervisa, vara mer egen. Tids nog. Tänk att alla möten, alla seminarier ger mig små delar. Det är så spännande att gå utanför sig själv och som följa den processen. Det är som ett "vad tog mig hit?" Det senaste jag tar med mig är "hur pressar jag processen?" Vi måste mogna in i ett beslut för att fatta dem och handla, mognaden skapar den motivation som tillåter mig att vara kreativ och ordna livet runtomkring mig. Vissa processer tar lång tid. Kan jag pressa den processen?
Jag ska sätta samman, växa och utvecklas tillsammans med andra. Jag ska intellektuellt delge och utmana.
Så vem är jag? Jag har sex års universitetsstudier och nästan två fil. kand. - i pedagogik och i konfliktlösning. I dag har jag ännu inte landat i den processen. Kanske kommer det i samband med nytt spännande jobb.
Och mer? Jag är stark och tuff. Säger vad jag tycker och gör vad jag vill. Jag har ett starkt rättstänk med bestämda åsikter och jag älskar att diskutera. Jag är rak. Frågar om det inte känns rätt.
Jag går min egen väg, med danskvällar på stan och egen träning. Barnuppfostran och matlagning. Själv men inte ensam. Det är inte svårt utan en del av vem jag är och just nu landar jag i det. Dansa har jag gjort länge men att kunna känna att jag inte är avundsjuk eller att jag borde göra mer eller att jag skulle komma till korta när jag hör och ser grannarna på båda sidor om oss i vår radhuslänga umgås med varandra, det kräver sin kvinna. För visst ska vi vara det. Så kompetenta, duktiga och fulländade på alla livets plan. Jag väljer att vara fulländad i att just nu vara småbarnsförälder, inte städa tillräckligt ofta, inte umgås mycket med andra som inte finns naturligt i min närhet och min vardag, inte åka och träna med granntjejerna för att jag borde umgås, jag undrar också om det är okej att läsa ibland på jobbet för bokcirkel (där kommer jag hemifrån och få diskutera i diverse ämnen som böckerna väcker, kanske även med tid på jobbet och utan TV hemma skulle hinna "fortbilda mig" i konfliktlösningsämnet - med det jag vill arbeta med i framtiden. Fler pusselbitar). Jobbet, jag har inte fast och kommer nytt hela tiden. Jag ska vara duktig och ta mig in och jag är duktig men jag längtar nog efter att landa i det också, att inte alltid behöva vara duktig och social utan också få vara själv. Jag är bra när jag är där men jag behöver känna att det är okej att inte vara där också.
Egentligen är det väl så att jag har hittat mig själv och jag vet precis vem jag är. Det gäller bara att stå upp och säga att det här är jag. Ha ro i det. Landa och inte alltid gå vidare i tanken där jag strävar efter mer och letar andra områden där jag kan vara bättre. Att inte hela tiden söka någonting att förbättra, istället för att uppskatta och stärka mig genom att stanna och se det jag är bra på. Jag vill mogna i att vara bra som jag är. Att vara jag. Att få ro.
Varför i hela världen inte? - Lchf
2012-07-18 @ 23:59:37Det är en grej jag inte förstår. Vi är otroligt snabba på att tro på alla negativa skriverier det alltid kommer om allt möjligt. Chips ger dig cancer etcetera. Först är det ena farligt, sedan det andra (och ändå är vi grymt förskonade om vi jämför med Amerika).
Hela våra liv fightas vi med vår vikt - eller vi är medvetna om att vi inte kan äta som vi vill - (bara att det är så är väl egentligen lite konstigt? Hur kan det vara problematiskt för så många? Är vi verkligen skapta så?). Är det inte så att flera köper de här grejerna som kommer, smalneonstrumpa som med kristaller aktiverar din hud så att dina celluliter försvinner; olika träningsredskap; olika piller som hjälper dig gå ner i vikt med mera. Vi opererar vår magsäck. Hur långt kan då steget vara till att pröva någonting som många säger får dem att må bra? Som för många visat ge resultat. Verkar det vara för bra för att vara sant? "Slipp vara hungrig", "Slipp räkna kalorier - ät dig mätt", "njutmetoden". Hur kan det fungera? För bra för att vara sant? Som en genväg? Och vad är dessa produkter och olika saker vi prövar istället? DE är väl genvägar om något.
Lchf är inte en genväg, det finns inga genvägar. Du ska inte äta socker med Lchf, vill du följa det rådet och få ut mest av kosten då gäller det att låta bli. Lchf = ungefär, du byter ut kolhydrater mot fett men äter fortfarande samma mängd grönsaker och protein. Lchf är ingen kost som bara är en "njutmetod" men det är lättare att stå emot sötsakerna med lchf då du inte stoppar i dig socker genom den vanliga mat du äter och därmed triggar sötsuget. Det är definitivt en "njutmetod" vad gäller maten - jag får äta mig mätt på goda råvaror - men för mig verkar just det rimligt. Äter du rätt saker så behöver du inte äta lite. Här kommer det igen det kostdoktorn sagt. Lågkaloridiet och tänkande i "kalori in, kalori ut" får dig inte att på ett bra sätt gå ner i vikt, det får dig att vara hungrig, du svälter dig faktiskt om du äter mindre än du gör av med och i längden fungerar inte det. Ingen kan i längden hålla en diet där du berövar kroppen den mat den behöver för att orka med den aktivitet den utför. Det kallas semistarvation (Gary Taubes) och får dig (liksom Robinsondeltagarna) att tänka mat - ditt liv kommer att kretsa kring mat. Då och då vräker du mat. Det måste du och tro inte att du kan stå emot det, det är en mäktig kraft. Det är dithän det barkar. Så jag undrar, varför inte pröva denna grej när vi är villiga att pröva allt annat konstigt?
Hela våra liv fightas vi med vår vikt - eller vi är medvetna om att vi inte kan äta som vi vill - (bara att det är så är väl egentligen lite konstigt? Hur kan det vara problematiskt för så många? Är vi verkligen skapta så?). Är det inte så att flera köper de här grejerna som kommer, smalneonstrumpa som med kristaller aktiverar din hud så att dina celluliter försvinner; olika träningsredskap; olika piller som hjälper dig gå ner i vikt med mera. Vi opererar vår magsäck. Hur långt kan då steget vara till att pröva någonting som många säger får dem att må bra? Som för många visat ge resultat. Verkar det vara för bra för att vara sant? "Slipp vara hungrig", "Slipp räkna kalorier - ät dig mätt", "njutmetoden". Hur kan det fungera? För bra för att vara sant? Som en genväg? Och vad är dessa produkter och olika saker vi prövar istället? DE är väl genvägar om något.
Lchf är inte en genväg, det finns inga genvägar. Du ska inte äta socker med Lchf, vill du följa det rådet och få ut mest av kosten då gäller det att låta bli. Lchf = ungefär, du byter ut kolhydrater mot fett men äter fortfarande samma mängd grönsaker och protein. Lchf är ingen kost som bara är en "njutmetod" men det är lättare att stå emot sötsakerna med lchf då du inte stoppar i dig socker genom den vanliga mat du äter och därmed triggar sötsuget. Det är definitivt en "njutmetod" vad gäller maten - jag får äta mig mätt på goda råvaror - men för mig verkar just det rimligt. Äter du rätt saker så behöver du inte äta lite. Här kommer det igen det kostdoktorn sagt. Lågkaloridiet och tänkande i "kalori in, kalori ut" får dig inte att på ett bra sätt gå ner i vikt, det får dig att vara hungrig, du svälter dig faktiskt om du äter mindre än du gör av med och i längden fungerar inte det. Ingen kan i längden hålla en diet där du berövar kroppen den mat den behöver för att orka med den aktivitet den utför. Det kallas semistarvation (Gary Taubes) och får dig (liksom Robinsondeltagarna) att tänka mat - ditt liv kommer att kretsa kring mat. Då och då vräker du mat. Det måste du och tro inte att du kan stå emot det, det är en mäktig kraft. Det är dithän det barkar. Så jag undrar, varför inte pröva denna grej när vi är villiga att pröva allt annat konstigt?
Yes?
2012-07-01 @ 10:57:09Lite jobbigt tycker jag att det är att ha Yes diskmedel ståendes på diskbänken. Jag har tidigare varit en religiös anhängare av Grumme diskmedel men jag är ledsen att den inte gör jobbet. Med en fettrik kost, (lågkolhydratkost/njutmetoden/lchf) blir det inte rent med Grumme.
Och nu det stora klivet i och med kosten. Mindre sponsring utav alla fabriker som tillverkar halvfabrikat och diverse hemska lightvarianter (jo nog är det så alltid. Tänk såhär, har din råvara behandlats eller processats? Varför skulle det finnas råvaror på vår jord som vi inte kan äta som de är? Socker? Ja men det vet vi att vi ska undvika, eller hur)?
Hela det här inlägget? Helt klart ett tydligt fall av i-landssjukan.
Det som nu syns i mitt hem - kanske kommer jag längre fram att tycka att diskmedel inte behöver stå framme - är en produkt som många, inklusive jag själv, troligen inte förknippar med miljövänlighet. Grumme måste väl vara bättre. Flickan som står på en ö i Stockholms skärgård och hänger sin tvätt på sin tvättlina i solen. Tvätt som hon säkert precis har tvättat för hand i vattnet vid stenhällen nedanför sitt hus. Tvättat med handvänliga Grumme tvättsåpa..
I dag är dock även Yes diskmedel märkt med svanen, men är inte Grumme bättre ändå? I alla fall vad gäller miljön? I diskningsarbetet vinner den inga priser.
Jobbigt blir det när mina andra miljövänliga handlingar inte är lika synliga. Skåpen gömmer olika återvinningsstrategier. Äggen har värpts av höns som fått leva ett trevligt liv utomhus och de kokas sedan miljövänligt (visst har jag ett inlägg om vattnet upp till halva ägget, lock på och avstängd spis efter att vattnet kokat upp för att äggen blir färdiga på eftervärme i det varma vattnet utan att koktiden för den skull förlängs). Lågenergilampor, som ändå inte får stå och brinna hur som helst. Använda micron oftare än ugnen.
Och nu det stora klivet i och med kosten. Mindre sponsring utav alla fabriker som tillverkar halvfabrikat och diverse hemska lightvarianter (jo nog är det så alltid. Tänk såhär, har din råvara behandlats eller processats? Varför skulle det finnas råvaror på vår jord som vi inte kan äta som de är? Socker? Ja men det vet vi att vi ska undvika, eller hur)?
Hela det här inlägget? Helt klart ett tydligt fall av i-landssjukan.
Vilken shit-dipp
2012-05-10 @ 22:07:37Avsteg från lågkolhydratkosten.
Jag var på drop-in i dag på Sebastians förskola. De hade bakat och jag kände att jag ville vara en deltagande mamma så jag tog en bit äppelkaka. Vilken dipp det blev. Jag blev otroligt låg snabbt efteråt och fick gå ifrån familjen en stund när vi kommit hem. På vägen hem tänkte jag att jag förstår vad som triggar tröstätare. Jag kände mig så låg och värdelös och kan tänkte mig att om det blir så efter en kaka (socker) kan jag förstå att någon som känner så tänker bara en till.. stackars mig jag har ingen ork och energi, kakan gav mig lycka för ögonblicket, bara en till.. Lite läskigt.
Jag är så glad att jag gör det här. Tänk om jag var kvar i sockerträsket.
Jag var på drop-in i dag på Sebastians förskola. De hade bakat och jag kände att jag ville vara en deltagande mamma så jag tog en bit äppelkaka. Vilken dipp det blev. Jag blev otroligt låg snabbt efteråt och fick gå ifrån familjen en stund när vi kommit hem. På vägen hem tänkte jag att jag förstår vad som triggar tröstätare. Jag kände mig så låg och värdelös och kan tänkte mig att om det blir så efter en kaka (socker) kan jag förstå att någon som känner så tänker bara en till.. stackars mig jag har ingen ork och energi, kakan gav mig lycka för ögonblicket, bara en till.. Lite läskigt.
Jag är så glad att jag gör det här. Tänk om jag var kvar i sockerträsket.
Tabuämne - äktenskap
2012-03-21 @ 12:36:26Eller pratar du med dina vänner om era verkliga problem?
Jag vill tipsa om SVT's "Så levde de lyckliga". Skönt med perspektiv på tillvaron.
http://svtplay.se/v/2740504/sa_levde_de_lyckliga/del_1_av_8?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2748095/sb,p168194,1,f,-1
Del tre kommer nästa tisdag klockan 20.00.
Jag vill tipsa om SVT's "Så levde de lyckliga". Skönt med perspektiv på tillvaron.
http://svtplay.se/v/2740504/sa_levde_de_lyckliga/del_1_av_8?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2748095/sb,p168194,1,f,-1
Del tre kommer nästa tisdag klockan 20.00.
Hemma sjuk
2011-11-04 @ 10:23:11Jaha, i vilken ände ska jag börja? Visst är det tokigt när vi (för det är väl inte bara jag) inte kan koppla av och ta det lugnt utan vet att nu när jag är hemma en hel dag, tänk vad mycket jag skulle kunna få gjort. Har vi ro att bara ta hand om oss själva och kurera oss när vi är sjuka?
Den där bilen
2011-10-06 @ 12:54:18I dag får vi för andra gången tillbaka bilen från verkstan sedan vi fick den ny i januari. Bromsarna har strulat och det är ett problem du INTE vill ha med din bil! Det känns jobbigt att få tillbaka den eftersom det är vår familjebil och även den bil M kör varje dag. Långresor ha vi gjort mer än annars denna höst och att inte kunna lita på den på motorvägen, fullpackad med saker och barn.. Hoppas det är fixat nu.
P3-kul
2011-10-01 @ 19:16:56En kille berättar om när han dök med en valhaj - som kan bli lika lång som tre bilar. Först hoppar han och dykgänget i och han kan inte se hajen men sen dyker den plötsligt upp och han får simma undan för att den inte ska simma på honom. Då kände jag mig underlägsen, säger han. En av P3 tjejerna (var det tankesmedjan kanske) skrattar till. Det ska alltså krävas en valhaj för att du som kille ska känna dig underlägsen, säger hon. Hon fortsätter, för oss tjejer är det annorlunda vi växer liksom upp med att känna oss underlägsna. Vi behöver bara titta i en Veckorevyn..
How true. Sorgligt.
How true. Sorgligt.
Att inte komma ihåg vad vi bråkat om
2011-03-30 @ 15:15:10Jag läser Leo Tolstoys "Anna Karénin". Jag gillar alla insikter i den. Jag säger detta men menar detta, reaktioner på HUR budskap framförs, jag känner såhär men vill inte att du ska se det därför beter jag mig såhär, osv. Det handlar oerhört mycket om stolthet och hur andra ser på en och hur vi vill att andra ska se på oss.
När Anna häpnar och nästan inte kan tro på vad det var de bråkade om kommer hon ihåg saker som sades och hur tonen var, då blir hon arg igen. Är det inte nästan alltid så att när vi bråkar handlar det inte om just det vi bråkar om? Det vet jag i och för sig från tidigare, genom min utbildning, att det alltid finns underliggande behov som oftast inte uttalas. Kan det till och med vara så att ett par som har ouppklarade meningsskiljaktigheter kommer att bråka mer om allt möjligt? Hade vi bråkat mindre om vi alltid sa vad vi behöver?
Jag menar, bråkar vi om sådant som det inte handlar om för att vi inte kan sätta ord på vad det egentligen är vi behöver? Ett exempel är Annas enorma behov av bekräftelse på att hon är älskad och bråkar om att hon inte vill göra en resa om hon inte får resa på just den dagen hon vill. Egentligen spelar resan eller dagen igen roll. Det hon vill är att få bekräftelse på att hon är älskad. Resebehovet är ett förklätt kärleksbehov. Älskar du mig så gör du detta för mig och visar att jag är viktig för dig. Så fort hon fått sin kärleksbekräftelse blir resa och resdag oviktiga.
Gör vi alltid så? Varför har vi så svårt att säga vad det är vi behöver? Vår stolthet hindrar oss säkerligen ifrån att blotta våra behov för att det är sårbart att säga att jag behöver det här. Varför kan vi inte fråga om det? Tycker vi at det är fel att behöva saker ifrån andra? Erkänna att vi behöver andra? Kommer det med modersmjölken? Eller när lär vi oss det? När lär vi oss att det är fult att be om hjälp, att behöva andra?
Ansiktsbehandling
2011-03-18 @ 22:53:41Årets behandling brukar infalla runt omkring min födelsedag. Så även i år. Hudanalysen blev dock att jag har som en hinna på hyn och att smutsen under inte kan komma ut.. Att hyn är yttorr men fet under. Hon kunde inte få ut så många pormaskar som hon ville under behandlingen och hon behöver vanligen inte trycka så hårt, sa hon. Jag har dock gått på behandling förut och de har alltid tryckt så hårt och ingen annan har klagat på att de skulle sitta hårt åt eller att min hy inte var bra..
Hon dukade fint upp sitt lilla smörgåsbord av vad hon tyckte att jag behövde (nämnde jag att det var Declor = skitdyrt), allt som allt nio produkter där den första låg på 320 kronor och den minsta flaskan kostade över 500 kronor. Eh, jag har sagt det förut, den ekonomin har väl ingen?
Jag har i flera år varit en nöjd användare av Proactive Solution. Jag känner att hyn har en lyster (jag tror att den fortfarande har det) och att den är len och mjuk. Nu står jag lite som ett frågetecken och vill ha en second opinion innan jag ger med mig och tror henne. Jag blir lite trött och vill inte stå inför att behöva börja om för att hitta hudvårdsprodukter som gör vad de ska utan att ruinera en på köpet.
När jag stod där framför henne och sade att jag ber att få återkomma angående produkterna lade jag märke till att hennes hy inte var bättre än min och undrade bara hur det kom sig om hon nu var så duktig.. >(
Vad använder du? Hur många produkter är det?
Hon dukade fint upp sitt lilla smörgåsbord av vad hon tyckte att jag behövde (nämnde jag att det var Declor = skitdyrt), allt som allt nio produkter där den första låg på 320 kronor och den minsta flaskan kostade över 500 kronor. Eh, jag har sagt det förut, den ekonomin har väl ingen?
Jag har i flera år varit en nöjd användare av Proactive Solution. Jag känner att hyn har en lyster (jag tror att den fortfarande har det) och att den är len och mjuk. Nu står jag lite som ett frågetecken och vill ha en second opinion innan jag ger med mig och tror henne. Jag blir lite trött och vill inte stå inför att behöva börja om för att hitta hudvårdsprodukter som gör vad de ska utan att ruinera en på köpet.
När jag stod där framför henne och sade att jag ber att få återkomma angående produkterna lade jag märke till att hennes hy inte var bättre än min och undrade bara hur det kom sig om hon nu var så duktig.. >(
Vad använder du? Hur många produkter är det?
Häpp =/
2011-03-18 @ 22:30:53Ett litet och SÅ onödigt gräl och två timmar senare är hela kroppen tipp topp.
Epilerat ben och bikinilinje, check
klippt naglarna, check
filat fötterna, check
smort in händer och fötter, check
plockat ögonbrynen, check
färgat ögonbrynen, check
rakat under armarna, check
Nåja, not a total waste of a friday night.
Epilerat ben och bikinilinje, check
klippt naglarna, check
filat fötterna, check
smort in händer och fötter, check
plockat ögonbrynen, check
färgat ögonbrynen, check
rakat under armarna, check
Nåja, not a total waste of a friday night.
"An idiot abroad"
2011-03-17 @ 23:45:35Har precis sett en del av vad jag tror var sista programmet av "An idiot abroad". Jag har bara sett ett av programmen tidigare. Jättekul. Jag ska se till att se alla. Under detta sista(?) program såg de tillbaka på några scener från tidigare program.
När jag först "mötte" Pilkingson tänkte jag, vilken knäppis. Nu tänker jag att det är otroligt upplyftande att se världen ur hans ögon, dvs. inte som alla andra. Hur många skulle dissa underverken i världen?
Hans argument kan du ofta inte ta hål på för de funkar ur den vinkel han ser på världen. När han säger att Kinamuren fortsätter i mil efter mil över bergen, men det gör motorvägen också, så har han ju rätt. En fisk som är osynlig kan du ju inte se, så hur kan du veta att den är där. Angående den där mobbningen som de talade om så verkar han faktiskt helt oberörd och jag vill genast veta hur han kommit att få en sådan fantastisk självkänsla. Jag tror inte att någon kan vara så dum att de inte märker att någon driver med en eller är elak. Eller är det möjligt?
Jag har som sagt inte sett serien utan endast ett program så jag återkommer helt enkelt när jag gjort det.
När jag först "mötte" Pilkingson tänkte jag, vilken knäppis. Nu tänker jag att det är otroligt upplyftande att se världen ur hans ögon, dvs. inte som alla andra. Hur många skulle dissa underverken i världen?
Hans argument kan du ofta inte ta hål på för de funkar ur den vinkel han ser på världen. När han säger att Kinamuren fortsätter i mil efter mil över bergen, men det gör motorvägen också, så har han ju rätt. En fisk som är osynlig kan du ju inte se, så hur kan du veta att den är där. Angående den där mobbningen som de talade om så verkar han faktiskt helt oberörd och jag vill genast veta hur han kommit att få en sådan fantastisk självkänsla. Jag tror inte att någon kan vara så dum att de inte märker att någon driver med en eller är elak. Eller är det möjligt?
Jag har som sagt inte sett serien utan endast ett program så jag återkommer helt enkelt när jag gjort det.
Blogginläggens uppslagslista, 20.. and counting
2011-03-16 @ 00:00:26Nu är det dags att komma igång igen. Jag känner det, det kliar så i fingrarna. :)
Länge har jag tänkt att "det vill jag skriva" utan att för den skull lyckats finna min väg till tangentbordet med bloggen som mål. Aj aj. Prioritera rätt mamma. Bra bloggdatortid ska det vara, inte bara datortid - det ger inget.
Kom igen!
Länge har jag tänkt att "det vill jag skriva" utan att för den skull lyckats finna min väg till tangentbordet med bloggen som mål. Aj aj. Prioritera rätt mamma. Bra bloggdatortid ska det vara, inte bara datortid - det ger inget.
Kom igen!
