-- Mamma med knuff --

I dag satt (läs låg) två mammor trött i två supersköna fåtöljer på stans barnvänligaste café och tittade på medan deras barn lekte i caféets lekhörna. Då och då sprang de upp och hämtade ett rymmande barn, och i alla fall den ena mamman kom på sig själv med att tänka tillbaka på den ljuva tid då barnen låg stilla där de blivit lagda. Diagnos: trött.

Jag har inga blommor, jag har barn. Ja så tänkte jag att en skylt skulle se ut om jag skulle skriva till våra grannar och sätta upp i köksfönstret som numera är helt tomt. I vardagsrummet skulle det vidare stå .. och gardinerna som ser konstiga ut och och slutar i halva fönstren är egentligen kappor som vår son Sebastian gillar att dra i även om hans mamma och pappa inte gillar att han gör det. Jag säger då det. När vi är klara här så kommer jag inte att behöva oroa mig för att fönstren är tomma för där kommer istället att vara fullt med skyltar till grannarna. ;) Sebastian min älskling, you are a handfull.

Jag satte på tvättmaskinen i morse. Inte så väl genomtänkt men nu var den igång och jag tänkte att nu får den gå snarare än att jag stänger av den. Vi skulle tvättat i går men maskinen gick inte igång efter att vi satt på den, därav denna morgontidiga tvätt. Varför detta bekymmer över att tvätta? Jo, vi har en liten son.. som gillar sladdar, MYCKET.

Förlängningssladden löper från tvättmaskinen i badrummet ut till den jordade kontakten i köket. Från kontakten lägges sladden först över skärbräda, kläms sedan fast lite i översta kökslådan och hänges slutligen på köksdörrens yttre dörrhandtag mot hallen till. Eftersom sladden ska ut genom köksdörren får dörren glipa men vara fastsatt med ett dörrstopp. So far so good. Mamma, jag når sladden vid kökslådan. Mamma upp och fixa (mamma sitter och äter frukost). Sladden lägges över köksbänken istället för skärbrädan, över frukostskålen istället för att klämas fast i översta kökslådan. Mamma, jag når sladden som hänger mellan fruktskålen och dörrhandtaget. Mamma upp och fixa. Sladden lägges över den högre fruktskålen, istället för den lägre. Mamma, jag når sladden som hänger ner från andra sidan dörrhandtaget om jag sträcker ut armen genom dörrglipan. Mamma upp och fixa. Sladden träs på dörrhandtaget åt ett annat håll så att sladden kommer längre bort från små små armar som sträcks ut genom dörrglipan. Sebastian går bort och leker med boken som ligger på köksgolvet och mamma får äta upp sin frukost.

Sebastian somnade som vanligt, eller han får tänder i överkäken nu så lite annorlunda är nattningen, men i natt vaknade han när jag - egentligen alldeles försent - gick och lade mig vid 23. Då började vi som vi brukar att trösta - hjälpte inte, fortfarande ledsen. Jag fixade hans näsa (kanske var han täppt och kunde inte andas så bra och sov därför oroligt) - hjälpte inte, ledsen. Jag ammade honom i sängen (han åt inte så bra middag, och han skulle ändå på kontrollvägning på BVC i morgon så det kunde vara bra att slänga till honom lite extra) - fortfarande ledsen. Min kille bytte blöja på honom (någonting vi aldrig behöver göra längre sedan han slutat nattäta) - ledsen. Jag frös som en hund igår (det gör aldrig min kille) och jag tänkte att kanske Sebastian fryser också. Lade på honom täcke (som han aldrig brukar sova med annars) - ledsen. När vi provat allt och tillgodosett alla basbehov tänkte jag att näe, han vill inte sova själv i natt helt enkelt. Så även min kille kom och lade sig (Sebastian kryper så mycket så jag kände att vi behövde ligga på ytterkanterna brevid honom om han skulle kunna ligga i vår säng) och så fick Sebastian komma och ligga emellan oss (det var första gången, så lite mysfaktor var det ändå mitt upp i alltihop). Efter det kunde vi bara hoppas på att han skulle sova mer än krypa runt i vår säng, eller att vi i alla fall skulle vakna om han var påväg någonstans om jag och min kille mot förmodan lyckats somna. Hela familjen sov i ett streck mellan halv två och fyra. Tiden runt omkring det var både hackad och malen. Lite efter fyra lade jag tillbaka Sebastian i hans säng och hoppades att han inte skulle märka det och vakna. Nejdå, det gick bra och jag fick sova "ända" till 06. Tänk va! ;)

Tillägg efter BVC-besök. Vår lilla älskling har svamp. Det är tydligen vanligt och behandlas med salva. Stackarn. Det var därför det var så svårt att sova igår. =(

I omgångar barnsäkrar vi vårt hem. Varför då tänker du som inte har barn, eller har ett barn som inte är tillräckligt gammalt än. Jo det är såhär. Du fixar och tror att du går säker.. tills din lille hittar någonting nytt att möjligen skada sig på. Då är det bara att sätta igång igen. I dag visade Sebastian oss att det visst är så att vi har en liten sladd i ett tidigare, av Sebastian, orört hörn. Okej. Fram med hammaren och spika fast den lilla tån.. nej, eller .. sladden. Och köket har i dag fått spärrar på nästan alla, i Sebastian liggande höjd, köksskåp. Får se vad som händer i morgon?

När vi firade vår 6-årsdag för ett tag sedan var vi och åt på en jättetrevlig tapasrestaurang. Farmor var hemma och passade den snällt sovande Sebastian. Maten på restaurangen var fantastisk, vi satt där och delade på våra smårätter och hade det härligt. Det kändes ljuvligt välgörande att sitta där och se på sin älskade över ett gott glas rödvin. Det var underbart att få knyta band igen med sin kärlek. Med barn ser vi fortfarande varandra och pussas och umgås men att ägna bara varandra tid, det blir det mindre av. Åh, det var dejligt.

Detta stod på facebook efteråt.
-- Jag måste skriva ett till inlägg idag. Är hemkommen och superlycklig. Tänk vad mycket en middag kan göra. Det för oss närmare varandra igen. =) Jag är kär! --

Över påsken fick vi, med mormor som barnvakt till den snällt sovande Sebastian, gå på Stieg Larssons första hemska men väldigt bra filmatisering. Det var mys. Faktiskt de enda.. minuterna.. ?.. under hela påsken då vi inte åt godis, vi åt inget.. på bio.. ovanligt för oss. Nåväl. =)

I går var vi på storkalas hos Sebastians lillkusin. Underbart väder var det och vi satt på storverandan i solen och drack sprite och åt både smörgåstårta och tårta. Livet är härligt, och bortskämda blev vi.

När Sebastian skulle hälsa första gången på sin lillkusin, som är några storlekar mindre, tyckte nog Sebastian att det var lite läskigt när lillkusinen var ledsen, för Sebastian började skrika i högan sky och krokodiltårar rann nerför kinderna. Sen blev det inget mer leka för kusinerna. Istället klädde vi på Sebastian skor, mössa och vantar och så fick han under uppsikt krypa på verandan i frid och fröjd.

Mamma fick lite skön egen tid i solen medan farmor hade Sebastian inomhus en stund. Tack farmor.

Inomhus stötte Sebastian sedan på sin första trappa. Det tog inte lång stund innan han hade hela trappan avklarad. Först prövade han med farmor men blev trött och sträckte ut armarna mot farmor som fick komma och rädda honom när han kommit halvvägs. Det är en lång trappa med tio-tolv trappsteg upp till en avsats innan den fortsätter till vänster i ytterligare cirka sex trappsteg. När mamma, pappa och farmor lite senare var med då tog han hela trappan i ett svep. Middag åt Sebastian på plats och när vi kom hem vid åtta somnade Sebastian sött uttröttad i sin säng. En perfekt lördag.

Detta är min allmäna uppfattning om att tycka om andras uppfostran


* Det är okej att tycka, men inte inför barnet eller inför andra. Att tycka är en sak, att tala om är en helt annan.

* Var stark att ta emot ett tack, men nej tack. Vi ber kanske om att få sköta situationen själva. När vi säger att tack det var snällt men vi vill pröva vårt sätt. Låt det vara okej.

* Vi gör vårt bästa.


Detta inlägg har blivit förkortat vid senare datum

Var härligt lugn under ihoppackandet från mormor och moster i morse. Vi startade tidigt och planeringen av mat och sova för Sebastian skedde lätt utifrån den tid vi skulle spendera på tåget hem. Vi hade även mat och mellanmål till både oss och Sebastian och det var så skönt att veta att ingen mat skulle behöva lagas då vi kom hem på kvällen. Sista resetappen med spårvagn var nästan pricken på i:et när Sebastian leende stod i mitt knä och spände sig och flämtade som en anfådd hund i rena förtjusningen över att få åka spårvagn. Men pricken över i:et kom att vara sista biten till porten. Jag kände mig nästan euforisk över att få landa i vårt hem. Jag var helt oförberedd och överraskad över att känna så starkt. Nu kan jag och min kille och Sebastian vara i lugn och ro. Leka i lugn och ro. När vi är i andra hem är det krävande arbete att ta hand om Sebastian som inte är stilla en sekund och hela tiden behöver ses till. Hemma är det fixat i många omgångar så att han ska kunna röra sig fritt utan att behöva bli stoppad hela tiden. Oj, suck. Denna resan har varit jobbigare än vad jag trodde att den skulle bli.

Nu har vi varit och sovit hos min pappa i två nätter. Det är det alltid spännande att göra för både pappa och min kille håller låda på nätterna. Nu på morgonen var de inte alls överens om vem utav dem som hade sagt den fras de båda kommer ihåg från natten. Jag skall tydligen också ha "varit aktiv" i natt och "gått i sängen" (åt lite för mycket godis i går precis innan sängdags och beslutade mig för att "gå på stället" medan vi tittade på TV och jag ska tydligen ha gjort det även i sömnen några timmar senare. Det låter inte alls troligt i mina öron) enligt pappa, men jag vet inte om jag är så säker på att det var så. Inte för att jag alls kan vara säker på att jag inte gjorde så... eftersom jag sov...  men pappa brukar vara den som håller på mest, därav dagens skeptisism. Hua. Tänk vad vi kan hitta på, när vi sover som djupast... och minst anar det..  =)


Apropå sängfasoner. Sebastian sover i vårt rum. För ett tag sedan kröp han/ramlade han ner från vår säng. Allt gick bra men det var läskigt. Efter det har vi honom sällan i sängen då vi inte kan ha full uppsikt över honom. Jag nattammade Sebastian i sängen förut och ibland vaknade min kille och pussade lite på sin son eller så bad jag honom hålla en hand på Sebastian medan jag hämtade IKEA-frottén som jag alltid har när jag ammar Sebastian, men som jag ofta glömmer att ha med mig. En tidig morgon när Sebastian vaknade i spjälsängen var jag väldigt trött och tog min långsamt ur sängen. Jag tog tag i mitt täcke och lyfte det långsamt av mig och skulle lägga det åt sidan då min kille kommer farande från andra sidan dubbelsängen och kastar en arm om mig så att jag blir jätterädd och tjoar till. Han trodde att han hört Sebastian som var påväg att krypa ner från sängen igen. Det är min goa kille det. Full koll, t.o.m. i drömmens land.

I dag begav vi oss ut på en härlig cykeltur i vårsolen, jag och min unga lillasyster. Jodå, det var vårsol, för vi såg båda två "årets första fjäril". Citronfjärilen. Vi kom hem dryga två timmar senare och då hade vi också hunnit med att springa en militärhinderbana som är öppen för allmänheten. =) Oj vad kul det var! Vad slut vi blev men vad underbart kul det var! Att det inte alls var ett planerat besök var nog det bästa med allt. Så härligt spontant bara. Min lillasyster klarade alla hinder under vår tävling medan jag tvungen att ge upp på två hinder. Efter att vi tävlat klart gav jag mig den på att jag skulle ta även dem och min syster var snäll och väntade medan jag försökte igen. Jag klarade dem! Det är jag jättestolt över. Det ena hindret jag skulle ta mig över var en vågrät liggande planka som var ca 35 centimeter bred och belägen två meter upp. Jo, inte så lätt. Det andra hindret var att jag skulle ta mig upp ur en grop med betongväggar. Inte lätt det heller. Duktiga var vi! En underbar "liten" utflykt! Kvalitet.

Igår, lördag, var vi hela familjen i stora lekparken. Det var fantastiskt väder och härligt varmt. Vi satt i sandlådan tillsammans och gjorde sandkakor. Sebastian var så nöjd och det är så mysigt och underbart att kunna göra honom så glad. Jag sträckte ut handen och tog min kille på knät när jag satt brevid Sebastian och gjorde sandkakor och sade till honom att nu sitter vi här med vårt eget barn i sandlådan. Åh, härliga tider. När jag lite senare satt brevid min kille lutade jag mitt huvud på hans axel och bara myste. Jag tittade på Sebastian som så nöjd satt och åt sand - nej skämt åsido - det var varmt, hela familjen var ute och det var en sådan härlig stund. När vi sedan gungade stod både jag och min kille framför Sebastian och busade med honom när han gungade. Ljuvligt. Jag hade gjort nytt mellanmål så Sebastian hade en äta-ute-premiär med ris, grädde och apelsin (nästan ris á la malta). Det var så mysigt, har jag väl redan sagt va? ;) Efter det stoppade vi ner honom i vagnen och gick promenad. Sebastian somnade nog helt nöjd.

Idag, söndag, har jag varit på teater. Den tog upp den konfliktfyllda manliga kulturen. Jag tänker en del på hur det kommer att vara att uppfostra en pojke. Denna teater var intressant. Min favoritmonolog handlade om att killen som pratade sade att, kvinnor må ha sämre lön och sämre villkor mm. men att han skulle byta med oss vilken dag som helst, för att vi var mer fria, tror jag att det var. Jo, jag har läst om att den manliga kulturen inte har så mycket substans/ eller kanske rättare är utan fotfäste och då tar "matcho-heten" allt större plats. Nina Björk ska ha sagt att hon som kvinna inte vill närma sig mannen, utan önskar att mannen istället skulle få närma sig kvinnan. Teatern tog upp dilemmat med att som man få vara lycklig samtidigt som han måste upprätthålla den manliga biten. Dvs. vara man. Idag tycks det handla om (i alla fall så som det togs upp i teatern) vad jag tolkar som en hel del testosteron. Det var skönt att få fylla på "kulturkontot" idag. Efter teatern blev det fika i gott sällskap och några ord om teatern, teater och film.

Skön har kvällen varit och snart är det läggdags. Tyckte att ER-avsnitten var lite konstiga, såg tre och är inte säker på att allt var i rätt ordning. Nåja. Killen kom iväg okej (jag och Sebastian körde honom med pajen i knät) och Sebastian åt sedan bra och somnade snabbt. Jag dukade upp den obligatoriska godisskålen (som nu består av påskgodis dvs. skumgodis och choklad, oh ja, jag gillar påsken), en morot ( inbillar mig att om moroten "sätter igång" magen så slinker lite godis med ut också. Tror mig ha läst att anledningen till att vi går upp i vikt lätt av onyttigheter är ofta att det är saker som inte "sätter igång" magen.. att det bara sätter sig... kan det stämma? Äter mycket hellre morot, än skippar onyttigheterna.. ), lite rött samt mörk choklad (får ju inte missa de välgörande antioxidanterna...), släckte ner, tände ljus och satte på ER. Jo, det har varit en trivsam lördagkväll.

Jag får sovmorgon på helgerna. Tack min älskade.

Sebastian sover trött. Killen och kompis lagar Lemon Cheesecake till Herrmiddagen de ska ha imorgon. Nu är det så att herrarna brukar ha olika ansvarsområden och de brukar ha ett tema. Typ Oktoberfest, japanskt etcetera men när jag nu frågar så har de inget tema denna gång, för "Stoffer har ingen ugn" vad nu det kan betyda. Bara för att jag skulle skriva om det här så har de inget tema.. Jaja. En återkommande  ingrediens under träffarna är drickat till maten i alla fall.. så mycket vet jag  ;) 

Min kille lagade ikväll maten och hade Sebastian hos sig i köket så att jag skulle få tid att sitta med bloggen. Bless him =) Nu har vi ätit och jag ammade och lade Sebastian före maten för ovanlighetens skull, för att få det undanstökat innan bakningen och besök, så nu sitter jag här och skriver med det extra lilla drivet som infinner sig efter ett glas gott rött vin =) Jag sitter nästan här och klyvs av all denna härliga Egna tid. Ska jag skriva, se Så ska det låta eller börja se det ER maraton som väntar (har inte ännu sett ett enda av de fyra(?) avsnitt som gått och jag vill ha sett alla) innan jag ska se nästa avsnitt med mamma i annan stad dit vi åker i påsk. Det är vår grej, Cityakuten (på mammaspråk. Kärlek till dig mamma), nostalgi, för vi såg den alltid tillsammans förr.

Egna tid, du ljuva härliga.