-- Mamma med knuff --

Ja LITE irriterad blir jag när de väljer att skicka mig till ett sjukhus - som är längre bort än alternativet - mitt i natten som dessutom inte har den doktorn jag blivit rekommenderad att fråga efter enligt sjukvårdsupplysningen. För på natten är det sjukhuset bara en vanlig vårdcentral. Jodå, jag ska ringa dit och ge dem den feedbacken, hur ska de annars kunna veta? Dit jag kom sade de t.o.m. att "ja det är ganska ofta de skickar fel".

I övrigt var besöket smärtfritt, jag fick mitt pennicillin för min bröststockning efter att den sömndruckne doktorn förstulet petat lite på mitt lite för rosiga bröst. Jag och Miléa sov på britsen i rummet vi träffat doktorn medan vi väntade en timme på att nästa sjukresetaxi skulle komma och vi kom bra hem. Sov sedan från ca 07.30 till 12, med amningar. 

Ni vänner som följer bloggen men inte kommenterar så att jag kan se när ni är här, nu skickar jag ett litet skäms till er! ;P

Kommentera om några tankar dyker upp om det jag skriver eller skriv bara (anonymt självklart om ni vill, jag är ju anonym här) något om din dag eller så, så att jag får en liten inblick i vad som händer i era liv. Ge mig en smula. =)

Puss på er vänner!!!

Det är väl ändå inte bara jag som som är förälder och tycker att våra barn borde kunna måla på förskolan utan att komma hem med helt förstörda kläder? Jag har arbetat på många förskolor som vikarie innan jag började plugga och jag har aldrig stött på personal som inte månade om barnens kläder.

I går när min kille hämtade Sebastian på dagis hade han på sig lånestrumpor och våra extrakläder för när det händer en olycka. Jag tycker ju dock inte att det var en olycka som hänt när min kille sa att de berättat att de "kommit in och hittat barnen under bordet med en massa färg". Hallå, var de ensamma? Detta är en småbarnsavdelning och jag har själv aldrig varit med om att lämna barnen ensamma under en pysselstund. 

Ja jag är lite irriterad. Ska till föskolan i dag på vernissage och jag ska försöka vara konstruktiv när jag delger dem mina tankar om gårdagen samt andra gånger det hänt.

Jag tänker även såhär. Den färgen barnen använder ska vara helt giftfri naturligtvis. Varför så inte låta dem måla i bara blöja. Det är sannerligen tillräckligt varmt nu för att kunna göra det. Har inte du som jag någon gång sett bild på barn som står i blöja vid ett stort utlagt papper och har färg lite här och var. Så ljuvligt. Det går ju bort i duschen sen om allt inte fås bort på dagis. Det tycker jag.

Lyxigt värre har jag det nu med både ett fungerande tangentbord OCH mus, vilka dessutom fungerar samtidigt. =)

Ja jag säger då det. Ibland kommer jag på mig med att besväras av saker som vi på någon nivå egentligen inte borde besväras av.

Med trådlöst tangentbord och en lika trådlös mus, nyss flyttade, fann jag mig för två dagar sedan utan mer än två fungerande batterier. Jag jag säger ju det. Vojne alltså vilka "problem" vi kan ha. Detta innebar att jag fick välja vad som skulle fungera - tangentbordet eller musen. Frustrerande. Förstår du inte mitt dilemma så be någon sitta bredvid dig och säga pip varje gång du använder musen medan du sitter och skriver exempelvis. De flesta av oss håller ju dessutom på med flera olika websidor samtidigt. Nu har svärmor räddat oss, som valt att leva med uppladdningsbara batterier, genom att låna oss sin laddare tills dess vi lokaliserat vår egen. Tack svärmor!

Att torka eller inte torka, det är frågan..

Jag kommer in på toan och behöver verkligen gå på just den, som råkar se lite otrevlig ut med kiss på ringen eller kanske t.o.m. bajsrester. Ska inte jag gå nummer två så BEHÖVER jag inte fixa till egentligen. Jag menar även tjejer kan "stå" och kissa, nåja, huka då.

Men. Till mitt dilemma. Om jag lämnar toaletten utan att den ser okej ut, hur ska personen som går in efter mig kunna veta att det är någon annan innan mig som "stökat till"? Hur gör du? Bryr du dig? Lämnar du toaletten som den var när du kom om du använt den?

Om det ändå var en perfekt värld..

"Utan snus i sju dagar försmäktar jag på denna Ö!"

Vad gör jag efter 3-5 veckor???

Jag är ju nu hemma med havandeskapspenning och internet är ganska trevligt att ha under denna tid...!

Ofta vet jag hur det gått när jag varit hos doktorn. Typ, fick inte allt sagt, de lyssnade inte, jag visste att det skulle bli såhär.. etcetera. Ändå fortsätter jag att gå. Känns som om det vore vettigt att ta ett beslut om att skippa doktorn och bara ringa sjukvårdsupplysningen för jag vet inte hur utbildade "flickorna på tråden" är men jag är nöjd med de svar jag fått där, för de är där för mig och de lyssnar så länge jag pratar, medan en doktor kan få mig att inte veta vad som är bak och fram med vad de säger och sedan efteråt känna att "nej detta gick nog inte riktigt till"..

I dag var jag och Sebastian, som nu närmar sig 22 månader, hos doktorn för samma grundsjuka. Diaré länge, snart en vecka, men ingen feber. Vi fick varsin tid och för Sebastian var beskedet att det var på tillbakagång (han skulle undvika mjölkprodukter ett litet tag till) medan beskedet för mig var att jag var gravid och att jag skulle sluta äta mina järntabletter. Okej, vad är det för fel på det beskedet? Jo det är bara så att jag och Sebastian båda påbörjade vår diaréperiod med att kräkas. Vid en annan period, för inte så länge sedan, åkte jag och Sebastian på samma sjuka (gravidas immunförsvar är inte så hot och att ha en liten på dagis hjälper inte till). Samt att jag även under förra graviditeten hade dåligt järnvärde och fick ta två Niferex dagligen utan att vid något tillfälle drabbas av diaré (även om det nu står i biverkningslistan att du kan bli förstoppad ELLER få diaré). Klarnar bilden? Jag fick inte heller något recept på en hydrokortisonsalva för mina handexsem (som länge nu fått mjukgörande salva - påstruket tjockt och ofta eller lite mildison - utan att hjälpas av det (det var just efter att jag sagt att jag gjort det som han ordinerade just mjukgörande eller lite mildison) för långvarigt bruk av hyrdokortison är inte bra för gravida. Hallå, jag är inte bara gravid.. jag är mamma också som smittats av sonens bobbor.

Så nej, denna gången har jag inte funderat över hur det gick för mig hos doktorn. Vad tjänar det till? Vad min kille sa? "Det gick inte så bra för dig hos doktorn". Jag är benägen att hålla med honom.

Önskar att de som ser kvinnan med stor mage skulle kunna ha förmågan att se bortom magen.

Sex tvättar senare kunde jag skrapa ihop till en halv påse torrt. Jag har en överfull påse blött och två överfulla påsar precis inte torrt.

Utan att vi bokat tvättid erbjuder jag mig att tvätta när det finns en ledig tid. En timme efter starttid på tvättiden sätter jag igång.

Nu har jag en liten hög med torrt i soffan och hela resten av lägenheten draperad med precis inte torrt. Badrummet är överfullt med blött vilket det också hade varit om jag bestämt mig att tvätta uppe i vår lilla maskin. Men nej, jag ville inte hänga någon tvätt där jag ville slippa det. Nu fick jag istället det fantastiaska nöjet att två gånger hänga nästan sex maskiners tvätt. Mm.. mys, min absoluta favoritsysselsättning..

=(

Jag jobbar natt och sover på jobbet så jag behöver egentligen inte ta igen mig när jag kommer hem utan har egen tid måndag till torsdag dag.

Jag gör saker hemma men jag gör aldrig tillräckligt. Varför är det så svårt för mig? Nu sitter jag här och skriver av mig frustrationen för till datorn kan jag gå och sätta mig fast jag inte alls är sugen på att sitta här eller har någonting jag behöver göra (yes, nu kom jag på en bra grej jag kan fixam inte datorgrej utan en av de där sakerna jag inte gör tillräckligt utav..), det är bara det att jag har NOLL motivation att fixa, diska, rensa etcetera. SÅ trött på mig själv!

Internetkassan. Hur i hela världen ska den fyllas i??? Och telefontiden har jag missat igen. ARGH.

Ute är det fint väder men jag kommer mig ändå inte ut för då gör jag ju ingenting hemme, vilket jag inte gör ändå. Usch vill bara gråta eller nåt. Omotivation.

Vad sjutton ska jag säga när jag ringer försäkringsbolagen och kollar om försäkringen täcker en tvivelaktig brunn från 2005?

Läsa går bra att göra, men det blir jag så trött av. Och trött på mig själv. Är jag ensam? Kan säkert inte ens skylla på graviditeten tror jag. Trött bara.   PÅ  MIG  SJÄLV.

Ska åka iväg på mammas sextioårsresa med mamma och mina systrar på lördag. Bra att jag kollade mitt pass i går och såg att det gått ut.. Ansökte i går om ett nytt och går och väntar på att få ett sms om att det är klart. Har jag flyt är det klart på torsdag (de har påskstängt fredag och lördag). Nu blir jag trött på mig själv igen.

Är passet inte klart kommer detta lilla äventyr kosta mig 400 kronor för det nya passet samt 980kronor för ett tillfälligt pass som kan användas under en resa. Suck.

Dock gudasänd att jag kom på det för det hade varit oförlåtligt att ha stått i incheckningen och inte kunnat åka med. Nu kommer det kanske att kosta mig men jag kommer i alla fall komma med. Suck på mig.

Efter att ha bytt frisör och sedan gett den nya frisören tre försök har jag nu bytt igen. Varför går jag tillbaka en tredje gång efter att ha blivit mycket missnöjd vid de två tidigare besöken? Vem gör sånt? Är jag ensam? Herregud, jag kan bli så trött på mig själv. Sista gången sade jag inte ens hur besviken jag var. Bra att vilja sätta på sig mössan när jag går från frisören..

I dag prövade jag samma stället som min kille använder och jag är grymt nöjd! Varför jag inte bytte tidigare är väl den stora frågan??? Vojne.

Är ju bara sådär nöjd med att köra bil till och från jobbet nu för tiden eftersom jag känner att jag blivit del av "en person i varje bil-samåkning vad är det-fenomenet". Jag jobbar natt men prickar ändå in rusningstrafiken då jag åker 16-17 och kommer hem 8-9.. Okej. Det finns tre filer. Varför envisas män (det är oftast män) med att ligga i mittenfilen och köra långsamt. Ligg till höger! Jag som ligger i högerfilen får en omständig omkörning. 3-2-1-2-3. Skärp till er!

Värre är det, som i dag, när två bilar kör på och jag går ut en fil för att släppa in dem och de går ut två filer mitt framför mig så att jag snabbt får svänga ut en fil till. Hallå trafikvett?? Never had it?? Ja jag är liten arg bilförare i dag. Ibland är folk bara för mycket! Beware of pregnant driver!

En grej till. Hur svårt är det att hålla avstånd? Aldrig hört talas om tresekundersregeln? Hur påverkar det mig? Gå inte in så j-a snävt när du kört om (båda framljusen ska synas i din backspegel innan du kan köra in framför bilen du kört om). Snälla ligg heller inte i rumpan på mig. Behöver jag bromsa så är whiplashskadan som serverad. Håll avstånd! Tack!

Från radio. Rättar inte sig själv eller blir rättad av någon annan.
"Mycket mera mysigare" Vojne vojne!
Vad som borde sagts. "Mycket mysigare" alternativt "mera mysigt" eller om än något tveksammare "mycket mera mysigt".

Från melodifestivalen.
"Ge mig svaret på gåtans lösning". Ojojoj.
Svaret på gåtan är dess lösning du kan därför inte få svaret på gåtans lösning. Du kan få svaret på gåtan eller så kan du få gåtans lösning. Allt annat blir dubbelbetydelse.

Jaha, då var jag en av dem. Singelåkarna, miljöförpestarna, bilförarna.

Bilarna fylls på runt omkring mig när jag stannar inför rödlyse och alla sitter vi ensamma i våra bilar.

Var finns samåkningstänket? Jag har svårt att tro att inte en fjärde del av bilarna skulle kunna stannat kvar hemma. Var finns poolen där jag skriver att "min bil går mellan den och den platsen, de dagarna och de tiderna - ska du med"?

Gud vad skönt för samvetet att jag pendlar till jobbet med tåg också och sällan har bil.

Är du vuxen på en skolan och inte har civilkurage, mod (eller vad handlar det om???) att säga ifrån när du ser att någon inte behandlas som den ska. Vad gör du då där? Det är avskyvärt att det återigen (jodå, det har hänt vid flera tillfällen tidigare) kommer att handla om ett barn, denna gång en elvaåring, som tagit livet av sig för att vuxenvärlden svikit. I flera år utsäts han för mobbning och efter hans självmord står skolan där ofattbart oförstående. Det går egentligen inte att kommentera detta ämne för det är helt avskyvärt att de inte tar sitt ansvar och säger förlåt, för det är det sällan någon som gör. Men vem ska kunna hjälpa om inte den som är där just då när det sker. Och vilket fullständigt svek att bli mobbad i en vuxens närvaro och sedan se att den vuxna ingenting gör. Svek, skam, hemska människor som inte tycker att ett liv är värt någonting. För när det går såhär långt då är det tyvärr det det handlar om, någons liv. Ska vi hoppas att de som bli mobbade själva klarar av det eller kan ta tag i det själva eller ska vi börja göra vår plikt som vuxna och medmänniskor? När ska vi stå upp för dem som inte har någon på sin sida? När ska vi hålla vårt löfte om att det inte behöver vara såhär, för att jag finns där för att säga nej? När?