-- Mamma med knuff --

I går invigde vi vår nya gasolgrill. Tyvärr gjorde vi så med att Sebastian brände sig. Måltiden gick sedan åt till att kyla hans onda hand med en frusen ärtpåse och att blåsa på den. Vi värvade salva och gav alvedon. Det gjorde så ont i mig för jag brände mig själv för inte så väldigt länge sedan och såg samma onda hos Sebastian nu. När den kyldes var det bra men så fort den blev varmare gjorde det ont. Usch. Stackars. Vi satt länge länge med honom nära nära.

Det var skönt att morgonen efter få "inte aj" till svar när jag frågade om han hade ont i handen. Han somnade även okej kvällen då han gjorde illa sig. Skönt.



Även vid ett annat tillfälle har jag fått höra "inte aj" och det var som sammet i mina öron. Sebastian hade och har lite problem med prickar och irriterad hud runt munnen och vid en måltid satt han och gned sig om hakan och verkade ha ont av det som kom i kontakt med den röda huden. Jag svättade av hans ansikte där han satt med vatten och även det gjorde ont. Efter det smörjde jag in allt det röda med Inotyolsalva och just som jag var klar med det sa Sebastian "inte aj" så där var den salvan perfekt. Perfekt. =) 

I dag satte vi på ben på våra sängar som stått på golvet sedan vi flyttade in. Så himla skönt verkligen. Lider ju ganska illa av ont i fogarna efter att jag legat stilla länge, så när jag vaknar på natten och ska vända mig eller gå upp och kissa och när jag ska ur sängen på morgonen gör det ont ont ont. =( Förhoppningsvis blir det lättare nu när sängen är högre.

Sebastian var såklart med då vi satte fast benen. Han hjälper till där han får. Höjdpunkten var nog när han fick sätta dit tassarna under alla benen. När vi var klara med den ena sängen och skulle ner och äta mat lade vi i skruvarna i lilla skruvpåsen. Sebastian fick lägga i dem såklart. Då började han "Ett" och lade ner sin första skruv. Han tog upp en till "två", sade han och lade i den också. Jag började ana vart det bar hän men vågade inte tro för mycket. Ännu en skruv plockades upp. Vad kommer efter två, frågade jag. "Tre" sade Sebastian och lade den i påsen. Efter det kom även "fyra". Därefter kom "ett" =). Pojken räknar till fyra. Hihi.

Sebastian 23 månader pratar och pratar. Lite extra kul är det nu att höra vad som sägs om mage och bebis i magen. =)

Nyss när han satt och åt kvällsgröt med pappa och jag kom ner med tornande mage kommenterade båda mina pojkar min fina mage. M sade att ojoj nu är den stor och jag höll med. Kanske blir det en fyrakilos, sa han och jag svarade att, ja det blir det. Sebastian pekade på magen och sa "färdig där ut magen". Både jag och M kommenterade detta och strax därefter sa Sebastian "öppna dörren". Detta sista kunde vi inte riktigt få rätsida på vad han menade med men vi har pratat mycket om att jag och pappa ska åka iväg och hämta ut bebisen. =) Vi kan bara undra och förundras över hur långt ordförståelsen sträcker sig hos denna underbara lilla varelse. Vår fantastiska son Sebastian.

Jag är, ska vi säga, "ganska" pruttig i magen just nu (kanske är det någonting på gång ändå..?) men varje gång jag pruttar säger Sebastian 23 månader "Pappa!". =) Mammas pojke. Hihi.  

Någon annan förälder till barn under två år som glömmer D-dropparna? Inte så ovanligt gissar jag. Vi har kommit på ett kul sätt att ge dem då vi verkligen aldrig kommer ihåg att ge dem vid maten. Innan Sebastian läggs i säng efter gröt, ombyte till pyjamas och efter att ha blivit läst för håller jag eller min kille honom som en bebis medan den andre droppar hans fem droppar i hans villigt öppnade mun. Han tycker detta är jättekul och säger "mm" och smaskar i sig dropparna. =) Hihi. Söt!

Jag stod och fixade någonting i köket men släppte det genast när Sebastian kom in och sade "Mamma sitta där borta" och sedan satte sig tillrätta med sitt tåg vid dörren. Jag blev helt överraskad över att Sebastian sade en fullständig mening som inte lät som om det var han som sagt den. "Vänta nu.. vad sa du?". Vad kul det är att följa med i den här utvecklingen mellan ett och två år. =)

Nu verkar Sebastian börja kunna sova hela natten igen. I egen säng. Vaknar tidigt dock, klockan 05-06 men jag antar att det är smällar vi föräldrar får ta.. tyvärr.

I går var vi och tittade på vårt nya radhus. Hantverkarna har gjort om alla ytskick och det var jättefint. Jag och Sebastian gick in först och tittade. Han följde med mig runt på undervåningen och fick sedan äntligen klättra upp för trappan till övervåningen. Intet ont anandes släppte jag honom i förväg..

En av de saker vi gjort på huset är att vi bytt ut gamla dörrar och plastkarmar, samt plasthandtag. Jättefina vita dörrar med tre speglar på. Så även på övervåningen...

Så vad hinner nu hända på övervåningen, dit jag släppt Sebastian, innan jag hinner upp? Självklart springer han in i ett av rummen och stänger dörren om sig. Han gillar att öppna och stänga dörrar. Det är bara det att i låset sitter en.. nyckel. Innan jag hunnit reagera hör jag det olycksbådande klicket när Sebastian vrider om nyckeln från insidan. Jag hinner få smått panik och ropar på min kille att han måste komma upp på övervåningen NU. Sen säger jag till Sebastian att låsa upp dörren. Vilket han gör. Ojojoj. Min kille kommer upp för trappan och jag säger att Sebastian låst upp. Tack gode gud för det. "Det hade kunnat gå illa", säger jag smått upprörd men lättad till min kille.

Livet är fullt av äventyr med ett litet yrväder till son =)

Sebastian bygger med sina Mega Bloks, en kär syssla nu för tiden. Jag har ätit frukost och föreslog tidigare för honom att han skulle hämta sina ”klossar”. Aa, sa han glatt och gick av och an mellan kök och vardagsrum och hämtade klossar. Han byggde på sitt torn för varje kloss han hämtade.

 

Nu sitter han på golvet. ”Ramla blåa”, säger han. ”Blåa?”, undrar jag. Kan han färgerna? Jag frågar honom, ”vilken är blå Sebastian?” ”Den”, svarar han och pekar på den blå klossen. ”Oj vad du kan gubben”, berömmer jag. Sebastian har väckt min nyfikenhet. ”Kan du svart också?” ”Vilken är svart?” Sebastian pekar. Jag frågar honom även om de andra färgerna, gul, orange och slutligen grön. Sebastian kan alla. =) Vilken duktig kille. Vi pratar inte mycket färger hemma, kanske gör de det på dagis. Är det lite tidigt att redan kunna färgerna? 

På söndan träffade vi morfar. Vi var och lekte i parken, tittade på massa fåglar (som Sebastian försökte förmå tillbaka ner i vattnet där han tyckte att de skulle vara) och sedan åt Sebastian sittandes i vagnen, tittandes på fåglarna. Sebastian var inte helt frisk och hade dålig aptit men att mata honom ute slår aldrig fel. Då går det mesta ner. Så även denna gång. Skönt för oroliga föräldrar!

Efter det bäddades Sebastian ner och när han tillslut efter promenerande fram och tillbaka sov han i över två timmar vilket gjorde att jag, M, S, D och pappa kunde spela en hel runda minigolf. Det var tight och på slutet tog min kille hem spelet, med mig hack i häl. =) Jag spelar bättre när jag är gravid av någon anledning. Jag spelar bra annars också (minigolf, äventyrsgolf, bowling) men under mina graviditeter är det som om jag vet att jag är bäst och med en sådan inställning blir jag svårslagen.. =)

Himlen var regntung men när vi lite senare styrde kosan var det uppehållsväder och ganska milt.

Sebastian smaskade sin första korv med bröd och det var väldigt gott. Mamma suktade efter den men kunde låta bli. Tänkte köpa egen och en läsk men efter att ha smakat en liten bit på M's kärleksmums så var korvbegäret som bortblåst, och nej, det blev ingenting annat heller. Konstigt det där med smaker nu för tiden.

Medan Sebastian smaskade korv tittade vi på några unga killar som dansade. Locking mestadels tror jag att det var. Mest rörelser och inte så mycket dans. Efter att vi tittat ett tag sa Sebastian färdig och det var klart och tydligt att det var dansen han tittat färdigt på för korv skulle han ha. Coolt och skönt på samma gång att Sebastian fick bestämma när vi skulle gå. Vi brydde oss inte så mycket själva utan tänkte att han kunde tycka det var kul. Någonting Sebastian tyckte var desto mer spännande var att titta på vid ansiktsmålningen. DET var häftigt, att se flickorna förvandlas till tigrar eller hundar. Fiskdammen var lite kul också. När häxorna kom för att tända elden stod vi längst fram och tittade på dem medan se gick förbi. De var målade i ansiktet och hade eld med sig. Det var häftigt tyckte Sebastian, inte rädd alls. När han sedan fick sitta på mammas axlar för första gången när häxorna var framme för att tända bålet förstod Sebastian nog inte riktigt konceptet sitta på axlarna för han lutade sig framåt och tittade ner på mig hela tiden, rapporterade min kille. Jag fick ta ner honom, men det gjorde ingenting för Sebastian var trött, klockan var 21.15 och det var dags att bädda ner lillkillen i vagnen och bege sig hemåt. Jag undrar om brasans våta grenar, som bjöd på spektakulär rök, alls bjöd någonting annat efter att vi gått hem. Vi luktade duktigt av brasans rök när vi kom hem. Det var en väldigt mysig utflykt.

För att hjälpa Sebastian på traven busar vi ibland och och håller honom sysselsatt vid matbordet. Är han distraherad äter han ibland bättre. Jag började sjunga "Imse vimse spindel" och hade efter en stunds ätande sjungit om både den vanliga spindeln och den lilla och den stora flera gånger. Varje variant avslutade jag med "imse vimse spindel.. kommer på Sebastian igen" var på händerna flög på Sebastian och killade honom.

Efter en stunds uppehåll tittar Sebastian allvarligt på mig och säger "boa". Jag förstår inte vad han menar. Han upprepar "boa". Jag säger "mamma förstår inte vad du menar". Sebastian tittar på mig en stund. Han ser ut som om han funderar på hur han ska kunna få mig att förstå vad han vill. Han har tålamod. Han säger "annan". "Ska jag sjunga en annan sång" frågar jag Sebastian. "Aa" svarar han mig. Jag sjunger om den vanliga spindeln igen. När jag är klar säger Sebastian "boa" och då förstår jag att han vill att jag ska sjunga om den stora spindeln. =) Han fick mig att förstå vad han ville! =) Så har jag aldrig sett honom göra förut.

För en lyckad sen kväll för en mamma med ett barn på snart 22 månader samt en liten påväg om cirka 6-7 veckor krävs två saker. Att jag inte ska slockna runt 22.00 samt att det stora barnet ska sova länge på morgonen. Denna gång inföll båda! =)

I går hade jag konstigt nog inga problem att titta film med älsklingen till strax innan 23 och sedan sitta vid datorn och knappa lite till midnatt. Det händer inte direkt att jag sitter vid datorn vid den tidpunkten om jag inte vet att jag får sovmorgon men i går gjorde jag ett undantag.

I natt vaknade Sebastian vid 02 någonting och fortsatte efter det att sova i vår säng. Han sov till 08.05! =) Hihi. Perfekt för mamma som just i går var uppe till midnatt. Tack tack säger mamma!