-- Mamma med knuff --

I dag meddelade min kille när jag vaknade att Sebastian klättrat upp i fåtöljen och sedan vidare upp på soffbordet. Soffan är ännu för hög för honom att komma upp i och fåtöljen kan tippas, vilket gör att sittdelen vinklas upp en bit så att Sebastian inte längre kan krypa upp i den. Än så länge kan vi, med vinklad fåtölj, skjuta lite på Sebastians klätterperiod hemma. Om än kort. Snart hittas nog andra saker att klättra på. På Öppna förskolan är det rutchkanan som används mest. Där har han kunnat klättra upp helt själv i en veckan nu.


Korrigering.
Det var med farmor för fyra dagar sedan som Sebastian hade sin klätterdebut när hon satt barnvakt. De lekte efter att Sebastian klättrat upp genom att snurra stolen med honom i. Det var väldigt roligt, tyckte Sebastian. Jag och min kille var då på Sebastians blivande förskola på informationsträff. Farmor, som har bättre minne av dagen än vad jag har påminner mig, jag hade kommit hem och undrat vad de gjort för Sebastian var så trött. Farmor berättade att han klättrat upp och ner för stolen tills han inte orkade mer. Med tanke på hur Sebastian kan hålla på, vill det säga inte så lite inte. =)

I morse berättade min kille att Sebastian gjort honom uppmärksam med sitt äh, på att det låg blomblad på golvet. Han sa äh, och när M tittade dit pekade han på blomman med blomblad i handen. När min kille tagit upp dem och slängt i papperskorgen blev Sebastian nöjd.

Eftersom Sebastian nu öppnar alla tre lådor i vår bokhylla har jag stuckit igenom en liten soppslev genom lådöglorna. Sleven kan han inte få upp för den "låser" jättepraktiskt fast sig i öglan längst ner med sin krok. Sebastian brukar dock rycka lite i sleven ibland och se om han kan få upp lådorna. I morse hörde jag hans äh, och när jag kom in i vardagsrummet tittade han bekymrat på mig och pekade med sleven på lådöglorna. Jag öppnade lådan i går och låste den inte efter mig med sleven. Tänkte kort i morse då jag hörde Sebastian ta upp sleven att nu kommer han verkligen att utnyttja tillfället och både banka och öppna lådor. Men vad Sebastian ville var att jag skulle "låsa" lådorna med sleven igen. Den ska vara där helt enkelt. Jag blev lite förvånad och stolt. När jag satt tillbaka sleven tog Sebastian upp sin fjärrkontroll som om att lådorna var låsta med en soppslev var det mest naturliga i hela världen och som om han aldrig någonsin försökt komma in i lådorna. Lillkillen =)

Förut var det många pussar från Sebastian. Jodå, den slemmiga sorten som jag skrivit om. Nu är det gos. Han kommer nära och lägger sig mot den han vill gosa med, med huvudet, eller så lägger han sig brevid, raklång, kinden mot golvet, armarna längst kroppen och efter max en och en halv sekund är han uppe igen. Underbart är kort. Ibland lutar han sitt huvud mot ens huvud en stund. Mys. Jag har vid något tillfälle lagt mitt huvud mot hans bara mage på skötbordet och sagt gos och fått strycka en stund med min kind på hans mage innan det fått vara nog och nu tar han ibland försiktigt tag i mitt huvud när jag är nära och lägger det i hans knä. Han har gjort så i vagnen. Min lilla älskling Sebastian. Mycket Kärlek.

Nu knatas det så mycket att vi har slutat räkna - inte steg per gång, hallå vi är föräldrar och vår sons framsteg är det viktigaste i världen, JU! men vi har slutat räkna - hur många gånger han går om dagen, för det knatas mycket nu.. =)

Sebastian går nu tio steg både inne och ute, med och utan skor. Han tar själv initiativet utan att mamma och pappa frågar om han vill gå..

Nu smattrar det. Inte jättemånga i följd, men lite grann ganska ofta. Utomhus går Sebastian långt när han håller i ett finger och när han gått själv ute med skor har det blivit 8-9 steg. Undrar vad han kan göra hemma nu om han vill.. Så söt, helt koncentrerad, med armarna utåt från kroppen lite halvt böjda. Lilla killen går. =)

I dag berättade min kille att Sebastian i går, vad jag benämner det som, "upptäckt sin hörsel". Medan min kille dammsugit hade Sebastian, som alltid vill vara med då pappa dammsuger - någonting han absolut älskar, suttit och stuckit sitt pekfinger i ena örat och tagit ut det om vart annat. Han tycktes vara helt inne i att testa ljudet som ändrades i hans öra när han gjorde så. Häftigt. =) Mamma glad att mina killar tillsammans upptäcker sådana saker!

Vad underbart det är att kommunicera med Sebastian nu. Att se på honom att han vet att vi förstår honom. Härligt. Han pekar och säger "e de" för att få höra vad det är för någonting. Han pekar på någonting han vill ha eller dit han vill gå eller vet att vi är påväg. Nu i kväll när han skulle lägga sig var han ledsen så jag och min kille turades om att vara inne hos honom i sängkammaren. Efter att jag hållt honom en stund med hans huvud mot min axel, satte han sig mer upp i min famn och pekade på sin säng. Jag lade ner honom och det var så skönt att vi förstod varandra och att han "sade" att nu är jag redo för sängen. När han tidigare i dag hade en bajsblöja frågade jag om vi skulle byta blöja och då svarade han "öh" (ja) och sen när jag lyft upp honom pekade han på badrummet där skötbordet är. Och när vi äter mat är det väldigt lätt att se när han vill dricka vatten. Ja underbart kul är det att följa med och det är så härligt att förstå honom. Och att han förstår oss.

Hej hej. Har varit ute och sprungit (ganska tungt, och inte så kul när jag känner att jag borde gått på toa innnan jag begav mig ut..) och Sebastian sover på balkongen. Ett snabbt inlägg innnan jag ska träna Pilates. I morse lade Sebastian för första gången själv i de runda klossarna i de runda hålen i klosslådan. Nu går det undan och det händer jättemycket. Små saker hela tiden. Fler "ord" och att han förstår mer av vad jag säger. Det är väl nästan två veckor sedan han tog ut nappen ur munnen och gav den till mig då han satt i vagnen när jag sade "får mamma nappen". Då hade jag inte förväntat mig att jag skulle få den av honom för jag pratar alltid med honom om vad jag/ vi gör. Nu är det mer en fråga när jag ber om nappen än ett påstående som det var den där första gången då han förstod mig. I dag fick jag honom till och med att ta ut nappen ur munnen när vi var inne och komma med den till mig. Kul är det! Nu, fortsätta träna! =)

I går när jag kom in i vardagsrummet där båda mina killar höll hus möttes jag av en Sebastian med bar stjärt. Han hade för första gånge bemästrat att ta av sig blöjan. Pappa hade inte märkt någonting =)

Sebastian var sitt goa rörliga jag i dag då vi var i favoritsandlådan. När jag tänker efter tror jag åtminstone att det är en favorit faktiskt. För mig för att den har en hög kant, där jag kan sitta om jag inte sitter med Sebastian i sandlådan och gör sandkakor (som jag i och för sig alltid gör men men..), och som håller Sebastian inne i sandlådan. För Sebastian kanske för att han vid kanten kan stå och spana ut över lekplatsen (och i och med kanten får han röra sig helt fritt), och för att det finns ett bord i sandlådan som han både kan stå vid och krypa upp på.

Okej, varför så stolt? Jo när Sebastian krupit upp på bordet visade han i dag att han på helt eget bevåg och mycket duktigt kan vända sig när han ska ner så att han hasar bakåt med fötterna före, och ja, då är mamma väldigt stolt. Han är inte elva månader än.

Det var min tur att natta i dag. Innan vi lägger ner Sebastian i spjälsängen brukar vi som sista grej i nattningsrutinen sjunga med honom i famnen. Medan jag sjunger för honom brukar han ha en liten repertoar för sig med grejer han gör. Gäspning, titta sig omkring och ibland, då jag har tur, vilar han huvudet mot mitt bröst. I dag lade han till ytterligare en grej till repertoaren som jag hoppas är här för att stanna. Han lade ner huvudet på mitt bröst och när jag stod där och sjöng och myste och inte trodde att det kunde bli bättre då sträcker han båda sina små armar in under mina armar och kramar med sina händer och gosar vid mina sidor som en jättego kram. Kram tillbaka min lilla älskling!

Nej inte min vikt utan min sons. Vi ska inte oroa oss över om våra barns vikt varierar lite har jag hört. Att det lätt kan bli lite mycket fixering på BVC. Okej. Jag skrev om mitt BVCbesök när Sebastian blev, var det nio månader (Mäta och väga, kategori "Uppsträckning" - har inte lärt mig länka än, hjälp mig gärna om du är haj på det!), så jag vet att det även kan vara viktigt att kolla, även om jag då fick uppleva både ignorering och oro över hans viktnedgång. Nu äter Sebastian lite mer igen. Har varit dåligt ett tag. Flera gånger har det bara blivit fruktefterrätten. Frukostgröten har gått bäst under denna tid. Vid dessa tillfällen känns det också så skönt att veta att han får i sig en del genom bröstmjölken när matintaget minskar. Hur som helst. Jag springer inte till BVC för att väga för jag tror att vikten kan ha stabiliserats igen i tid till hans elva månaders dag om ca två veckor då jag ska gå och väga honom för att föra in rätt siffror i han "första bok". Men det är klart att jag undrar vad Sebastian skulle ligga på om jag gick dit nu. Vet inte. Kanske ska jag kolla ändå men han får redan extra olja och matlagningsgrädde så vad skulle kunna ändras nu?

Det är jättekul med Sebastian. Han pekar på saker och vill veta vad de heter, pekar och säger dä. Sen upprepar han ibland vad saken heter. Han är väldigt aktiv och söker saker att peka på. Populärt nu är "lampa" ampa, "blomma" b, boll, bok, låda, klocka och näsa. Han gillar att leka "tack och varsågod", när han ger en sak till dig och då säger du "tack" och sedan säger du "varsågod" när du ger tillbaka den till honom. Han säger ta eller tata ganska ofta. Han har för några dagar sedan börjat skaka på sina olika hemmagjorda marackas och han står själv på eget initiativ oftare än tidigare. Jo, det är kul med Sebastian. Det är härligt att ha barn. Underbart!

Just nu gick Sebastian två steg från stillastående helt solo! =) Det var helt annorlunda än det varit när vi hållt honom tidigare då han gått och vi testat att släppa honom så att han tagit något steg själv innan han satt sig ner. Nu var det balans och sakta (still skillnad från framåtramlandes). Det är på G. Jag ställde honom upp och släppte honom, då stod han stilla i kanske en sekund sedan tog han ett och sedan ett steg till för att nå sitt babygym som jag ställt framför honom lite längre bort. Efter det ställde vi honom vid vardagsrumsbordet och då gick han först och höll sig i bordet och sedan när det tog slut fortsatte han de två stegen som behövdes för att han skullle nå fram till gymmet. =) Hihi. Roligt! Moster S kommer nog att få väldigt roligt när hon kommer och hälsar på nu över långhelgen!