-- Mamma med knuff --

Det underbaraste som finns måste vara att som nu sitta i annat rum och höra hur min kille kan locka fram det mest fantastiska skratt från Sebastian. Han är så glad och nöjd när pappa busar och killar med skäggstubben att det bara bubblar skratt ur honom. De två tillsammans får mig alltid att le. Mina underbaraste pojkar! Älskar!

I dag tog pappa Sebastian till dagis. I går sa de på dagis att barnen gärna fick vara utklädda epå skärtorsdagen och oj vad fin Sebastian var i ansiktet när pappa och Sebastian kom in till mig (som hade sovmorgon i dag) i sovrummet och sade hejdå. Sebastian hade förutom mina tips på att måla röda kinder och lite fräknar, även fått en fin tunn mustasch. Den går inte att beskriva men jag blev jättelycklig att det var min kille som hade gjort Sebastian så fin i dag för att rita en mustasch på påskhäxpojken hade jag ALDRIG kommit på. Heja pappa!!! =)

Vad underbart det är med en liten i magen som gör sig påmind titt som tätt. Nu ligger liten med huvudet ner, jag är i vecka 30, och även Sebastian gjorde det tidigt, i vecka 25.

Att mina bebisar legat med huvudet neråt tror jag kan ha bidragit till att jag sluppit ha någon som grejar med urinblåsan, sluppit sura uppstötningar med mera och det kan jag ju bara tacka och bocka för. =) Skönt!

Lilla gosgos i magen. Underbart är det att sitta och skriva här och ha det trevligt och samtidigt känna dig som sparkar och har dig i magen och verkar lika nöjd du. Längtar efter att få pussa på och beundra dig när vi tväffas på riktigt för första gången på förlossningen när du ligger där alldeles nyförlöst på min mage. Älskar dig liten.

Jodå. Där satt den! Vi har fått ja av säljaren men det är klart att innan papper är skrivna och besiktning gjord är det svårt att tro på det. Underbara dagar har vi i alla fall haft sedan vi fick reda på att vårt bud var godtaget. Nice!

Den största gåva jag kan ge mig själv är barn. Den största gåva jag kan ge mina barn är syskon.

I morse gick jag upp med familjen och tittade på Luciamorgon. Sebastian åt lite sämre av sin gröt, helt tagen av stunden, men fick en pepparkaka istället. Jag och min kille mumsade hembakt lussebulle och pepparkaka och drack lite julmust. Vi tände ljus och hade det jättemysigt. Jag frågade Sebastian om han ville hämta lite leksaker när han ätit klart och det gjorde han och parkerade sig framför TVn där han kunde titta lite TV emellanåt. Söt lilla gosingen! När vi stängde av TVn vid åtta gick jag och lade mig igen för att fortsätta min sovmorgon och jag sov som en stock till 10. Underbart.

Mitt på dagen var vi hos farmor där jag bakade pepparkakor och stekte pannkakor. Smarrigt!

I skrivande stund? Tur att jag har sparat den goa chokladbiten, för hårda godisar och surt går inte ihop. Aj på tungan!

Efter middag tog vi en promenad till kyrkan där vi skulle få se och höra en Luciakonsert. Det gick över förväntan med Sebastian. Dagens höjdpunkt var när Sebastian träffade en annan Sebastian som var sju månader (tio månader yngre) och lät honom komma fram och titta och hälsa och känna lite på honom. Den andra mamman tyckte att Sebastian var tålig och det var härligt att se Sebastian så lugn och tålmodig inför den nyfikna lilla pojken. Innan vi gick därifrån gav Sebastian den lilla pojken en kram och då fick han en puss av honom på kinden. Vilket magiskt ögonblick. Alla som såg dom blev helt betagna av denna vackra lilla bild. Lilla söta älskade Sebastian.

Jodå. Maten jag lagat/lagar är inte till bara en middag, fast hela recept gör jag inte för de verkar vara till 40 personer eller så..

Denna veckan har jag gjort följande. (Jag jobbar tre kvällar denna vecka och Sebastian är på dagis).

Janssons frestelse, där jag tänkte att 'är det riktigt att det inte ska vara något salt eller någon peppar?' och slängde i lite salt och peppar. Använde anjovis kom jag på efteråt så det är säkert därför det inte behövs något mer i kryddväg. Oh well. Vi får se hur det smakar. Det blev fler portioner än utsagt i receptet, i fler små formar med mer vätska, mer lök och mer potatis så det blir nog bra ändå.

Köttbullar, med en hemlig ingrediens - eftersom jag gillar att improvisera trots fullgott recept - (en ingrediens som kanske inte alls blev så hemlig för att den är så kraftig att den väl avsmakas fast jag bara använde lite).

I dag har jag bakat Lussekatter, halva receptet, hängt upp balkongbelysningen då degen jäste, och nu i kväll har Sebastian bakat för första gången då vi gjorde iordning pepparkaksdegen inför familjebak i morgon. Det var jättekul fast jag saknar en bakyta där jag kan kontrollera vad han kan nå när han står på stolen bredvid mig. Jisses så snabb han är. När vi visat att man kan få äta av degen genom att låta honom få ett litet smakprov var fingret snabbt nere i bunken. Tur att han nöjde sig med att doppa bara fingret så att inte hela handen åkte i... ;) Kul var det i alla fall.

Andra planer vad gäller mat på julbordet är mammas kålrotslåda och sillröra. Jag är även lite sugen på att göra ett vörtbröd men vi får se vad som hinns med. Skinkan ska inte vara så svår att griljera själv heller så det blir kanske någonting sådant också.


Kul har jag i alla fall! =) Tänk att det skulle visa sig passa så bra att jobba kväll. Who would have guessed..

(Se inlägg Nu ska det ske)

När vi har höga förväntningar är det inte sällan som någonting inte riktigt blir som vi hade velat. Jag är glad att säga att detta icke var fallet i kväll. Alla olika rätter till trots så blev det ett helt fulländat kalas. All respekt åt mamma som gjorde många perfekta smördegsknyten flera nyårsaftnar. Vilket pillgöra! =) Nästan tur att jag inte kunde använda en smördegsruta för då kunde jag plåstra lite på vissa andra med den. Ingenting som sedan syntes heller.

Sebastian kladdade mer än vanligt men efter ungefär halva måltiden kunde vi koppla av det och lät honom hållas. Han skulle blivit kladdig vilket fall som helst! Det är ett faktum. Nu var vi alla väldigt nöjda istället och njöt i fulla drag. Sebastian åt av allting, det enda som han ratade var fläskfilén, som vi inte annars äter.

Förrätten var kalas. Varmrättens smördegsknyten såg ljuvliga ut, och var det också, i sin vackra gyllenbruna nyans. Fläskfilén var perfekt och såsen blev kronan på verket. Potatisgratängen var väldigt god och pannacottan som kom som en härlig vaniljdröm till dessert var med sina hallon den bästa pannacotta jag gjort.

Alldeles nyss kom min kille in, som stängt in sig i köket för att röja upp medan jag skriver mitt inlägg, iklädd ett vitt förkläde över sina finbyxor och sin skjorta (bara den synen känner jag var värd allt arbete och mitt initiativ till att vi skulle vara uppklädda för denna kväll, mums!) och bjöd mig på en bit Lindt Giandujachoklad. Det var ett första och den var väldigt god. Nu ska jag gå ut till min kille i köket och hjälpa till att röja. Han är så skön att se på i kväll så jag vill nog inte vara någon annanstans!

Jag är så lycklig!

Fullt ös ända ut i kanterna.

Jag lagar i kväll min första trerätters. Mina matgäster? Mina två älskade pojkar förstås, en stor, en liten. Jag har sagt till att det blir finmiddag och har ombett herrarna komma finklädda till matbordet. =)

Vad bjuds?
Till förrätt blir det en musselröra på rostat bröd.
Till varmrätt blir det fläskfilé med svampsås i smördegsknyten, potatisgratäng och sallad.
Till dessert bjuds pannacotta med hallon.

Yepp det ska bli alla tiders detta. Sebastian ska självklart vara med på alla rätter (till efterrätt kommer han att få vaniljjoghurt och hallon, vilket kommer att se likadant ut som mammas och pappas dessert). Sebastian har tidigare visat att han gör sig mycket bra vid buffébord så han ska naturligtvis vara med på denna trerätters (skulle det inte falla i smaken finns det naturligtvis backup i kylskåpet för hungriga små pojkar). =)

Mina förväntningar är mycket stora!

Mumselimums. Det blev rött till och mycket prat om allt möjligt. Det är så enkelt att bara bestämma, boka och träffas. Varför gör jag det inte mer? Men herregud, hur svårt kan det vara??

Kräftor, vitt vin (i mängder för första gången då jag slutade amma i torsdags), och god chokladpannacotta till efterrätt. Vi tittade på "State of play", mkt bra. Vuxenmys med älsklingen!

Sebastian dansar sedan ett tag tillbaka. Söta gosiga. Snurrar och "trippar". Det är väl glädje ändå, att bara stanna upp och dansa lite tillsammans där och då, in the moment. =) Härligt.

Vad skönt det är att vara i balans, inte vara lättretad och att inte ta åt sig av allting. Vi har haft flera sköna lugna dagar hemma vilket inte alltid kommer sig naturligt då vi båda är hemma mycket. Nu verkar vi ha hittat vårt jämna lunk. Underbart! Om en är på dåligt humör och den andra inte är det eller blir det, ja då spelar det där dåliga humöret inte så stor roll. =) Alla gnabbas vi men lättstötheten är ofta onödig.

Är det inte lustigt hur våra prioriteringar skiftar och vad som uppskattas beroende på var vi befinner oss i livet? Jag hade väl aldrig kunnat tänka mig att peace of mind och lycka(!) rent av skulle vara att få lämna Sebastian på dagis så att jag skulle få vara hemma och vara sjuk ifred. Det gör även mycket för husfriden märker jag. När jag kan styra över min egen dag och inte är bunden vid måsten runt omkring Sebastian är jag inte är lika trött. När Sebastian är på dagis kan jag och min kille, som jobbat hemma i går och i dag, välja när och om vi vill prata med varandra. Inget allmänt gnabb sådär men när jag är sjuk och inte går ut på en hel dag, då kan det för allas trevnad vara önskvärt att sitta i olika rum. Need I say more?