-- Mamma med knuff --

Det är så skönt att ha trädgård! Testade nya gräsklipparen i dag och gud så trevlig den var att köra. Inte lika tungt som första klippningen heller (då jag lånade grannens klippare) eftersom gräset verkar växa som håren på mina ben efter en epilering typ "en tredjedel i stöten". Den höggravida hade inga problem med att klippa hela mattan och det blev sen bara en tömning denna gång. En halv påse, jämförs med de nio(?) som det blev sist. =)

Min kille fick leka med trimmern och även lite ogräs rensades bort under farmors ledning. Toppenbra att ha en kunnig själ som kan peka och säga att de där kan du ha kvar men de där ska du absolut ta bort med rötterna. =)

Vi var ute länge och det tar tid, men fint blir det och skönt är det att vara ute så vad gör det att det tar tid?

Hur underbart är det inte med dessa fantastiska släktingar som ringer och frågar om vi vill ha hjälp med uppackning, hemkörning av möbler, ihopsättandet av möbler med mera? Gudasända är de! =) Jag är så glad att ni finns!

Min nya BM är så jättehärlig. Sist när jag var hos henne och låg på hennes brits med magen tornande för att lyssna hjärtljud och mäta mage, utbrister hon spontant när jag drar upp tröjan att "oj vilken fin mage du har". Så enkelt egentligen. Den goa kommentaren lever jag på fortfarande. =)

Har gått in i vecka 38 nu vilket innebär att det är ungefär tre veckor kvar till bebis kommer. Jag tyckte att magen var väldigt stor för ett tag sedan men nu känns det som om jag "växt i den". Kanske har den sjunkigt? Med Sebastian var jag nog spetsigare tror jag.

Jag får kommentaren "men då är du ju inte så stor" när jag berättar hur långt det är kvar och bryr jag mig? Jo det gör jag nog. Det är skönare att få höra än "nu spricker du snart" eller "nu är det dax när som helst va?". Jodå, sådana kommentarer fick jag under slutet av min första graviditet.

Jag är inte otålig och jag går inte och väntar. Vill gärna hinna med en del saker innan bebis kommer och vill att den väntar i alla fall till BF. Mår ju bra nu. =)

Har hälsat på Sebastians blivande dagbarnvårdare i dag. Jättetrevlig och bra är hon. Har jobbat i tretton år som dbv men är i grunden sjukgymnast så hon har ett väldigt friskvårdstänk vilket är helt underbart. Vilken gåva att kunna säga till föräldrarna att jag lämnar över starka, trygga barn till skolan. Att viktigheten i självkänsla och utevistelse genomsyrar verksamheten är tydligt. Detta kommer att bli bra.

Skolorna i Lerum lovordas och pratas till och med om som bästa i landet så jag slickar i mig allt jag hör. Naturen är runt knuten överallt och under promenaden till dbv ser jag sjön. Det är så vackert och stillsamt och trevligt här. Alla är så vänliga och varma.

Jag älskar min kille och min son och bebis som är på väg, jag älskar vårt hus och området, jag älskar att jag mår bra och kan fixa och dona och livet i stort just nu är alldeles, alldeles underbart.

Är i vecka 37 nu och mår jättebra. =) Det är så himla skönt. Har haft många fler sjukdagar under denna graviditet och det är skönt att jag verkar hålla mig frisk nu (peppar peppar..). I morgon ska jag till och med åka och träna vattengympa. Ska bli skönt att sitta i bastun igen och äta mitt.. ja just det, måste köpa äpplen. Ska föna håret nu och sedan bege mig ut och handla. =)

I går var det inflyttningsfest hos syster Å. Hon och Z har köpt en jättefin lägenhet i ett jättefint område som är på framfart. Mormor var barnvakt och jag och M fick därför - barnfria - festa tillsammas, vilket inte var i går. Jag drack ju inget men jag saknar de där festpussarna och kramarna som lite alkohol brukar tendera att dubblera. =)

Å och Z lägenhet var jättefin och hela 38 personer samsades om dess yta i går. Det var väldigt trevligt och det var gott att få äta paj som jag gör så sällan. I hela skaran av personer pryddes lägenheten av sex stycken gravida tjejer. Det var kul att se alla olika fina festgravidkläder. En tunika borde jag specifikt ha frågat efter var hon köpt den för den var så fin.

Vi kom hem sent och jag kom inte i säng förrän vid halv två. Jag ska få sovmorgon ikväll för jag gick upp med Sebastian som ändå andra gången vaknade så sent som fem över halv åtta i morse. Nu medan han är lite dålig har det blivit lite utav rutin att han vaknar på natten och får nappen och sedan sover i vår säng. När han vaknar på morgonen somnar han ibland, vilket jag gillar, om på min arm och ibland kan det bli en lite längre stund. Det är mysigt och skönt. Oftast klarar jag att sova också då, även om jag inte kan röra lika mycket på mig som jag brukar.

Sebastian hade somnat gott med mormor hemma och han hade fått i sig lite mat också så det hade inte varit några problem. En lyckad kväll på alla fronter. =) Fint!

Inför förra (första) graviditeten gick jag på Magplasket, Gravidyoga och Profylaxkurs (sistnämnda med min kille).

Denna gången har jag valt Magplasket. Alla saker var bra sist men det var stor skillnad på Magplasket och Gravidyoga. Det var både en underbart fantastisk skön stund att gå på Magplasket samtidigt som jag hade stor användning av den medan jag inte kände varken a eller b med Gravidyogan. Profylaxen var bra på många sätt att gå på inför första förlossningen men eftersom jag inte tänker använda mig av profylaxandningen under denna förlossning utan vill pröva Dykmetoden känns det inte lönt att gå den igen eftersom de konkurrerar lite angående vad och hur saker ska göras.


Att gå Magplasket igen är helt underbart. Stora, härligt runda, gravida kvinnor får glida ner i 34 gradigt vatten och njuta. Vi tränar, pratar om förlossning och kör avslappning. Alla delar är uppskattade men kom igen, hur ofta kan du få en sådan total avslappningsstund på hela tio minuter då du ligger helt avslappnad vid ytan och någon styr dig runt i bassängen så att vattnet krusas runt din kropp som den skönaste massage? Just DEN DELEN är helt magnifik. Att dessutom ligga med händerna på din gravida mage och vara här och nu med bebis (något som är svårt att vara hemma med ytterligare ett barn), är gyllene stunder. Under tiden vi har vår pratstund kan du ställa dina tusen frågor om förlossningen och allt som hör därtill och (om det blir som förra gången på Magplasket) efter de åtta veckorna känna att du faktiskt inte har fler frågor. Precis SÅ mycket information har du fått. Även det är MYCKET häftigt.

Kort och gott, jag trivs!

Skönt är det. Har nu tränat två dagar i veckan ett tag. Vattengympa naturligtvis. Känner dock att det är tuffare denna gång då jag har mycket sammandragningar. Det är så toppen att kunna köra efter dagsform utan att det märks, vi är ju under vattenytan! =)

Jag mina systrar och mamma åkte över påsken till Kroatien. Det var mammas 60årspresent. I Zadar fick vi uppleva vår med grönskande gräsmattor, blommor, buskar och träd. Mysigt var det. Jag hade kjol och sandalpremiär då jag, trots mamma och äldsta lillasysters synpunkter, fick rätt om vädret när vi sedan mestadelen av dagen satt på ett café i solen och stekte. Temperaturen rörde sig runt 15 grader men solen värmde och det var ofta varma vindar.

Underbart att träffa familjen som bor i annan stad och få tillbringa så mycket kvalitetstid tillsammans.

Saknade dock mina pojkar som jag lämnat hemma och vissa dagar var jag mer "hemma med dem" än andra. Nästa gång vill jag ha med dem!

I dag blir det det fjärde vattengympapasset sedan jag blev frisk, för två veckor sedan, efter att ha dragits med hosta och snuva i över två månader. Jag tränar onsdag och lördag och snart blir det Magplasket på måndagar också.

Det är så underbart skönt att ha kommit igång igen för jag mår så mycket bättre när jag tränar. Att träna på en lördag är dessutom idealt eftersom jag lever efter lördagsgodisidéen.

Träningen gör mig redo inför förlossningen och hjälper mig att komma i form efteråt. Skönt att inte behöva oroa sig för viktnedgång när det är roligare att bara ägna sig åt bebis och hus och familj!

Nu ska jag äta lite nudlar, de där förädiska snabbnudlarna som är åh så goda men som inte är nyttiga och därför inte kan ätas vardagligen, men såhär i dag innan träning och sedan när det närmar sig förlossningen passar de bra. Mums för träning och nudlar och egen tid. =)

Jag är glad över att kunna byta ut det vårtecken jag haft. Innan i dag hade jag hundbajslukt som vårtecken dvs. det som begravs i snö... Usch för alla lata hundägare!

I dag såg jag årets första citronfjäril och DET är ett vårtecken som heter duga. Det var VARMT i dag och jag svettades i min tröja när jag satt och fikade i solen med en kompis. Härligt att känna att det nu är påväg och jag kan riktigt föreställa mig att gå utan jacka och mysa. Längtar efter att ordentligt få visa upp min fina mage!!!

Självklart har jag upplevt tillräckligt många aprilmånader i mitt liv för att veta vad som komma skall men det känns just nu som om det inte gör någonting alls för det var så underbart i dag! =) Jag myser!

Vi väntar och väntar. Min kille som är utredd med utan att ha fått någon diagnos skulle behöva komma dit.

Min kille kom hem från jobbet i dag med vad han tror är kräksjukan. Han gick och lade sig och sov två och en halv timme. Under tiden han sov gick jag och handlade "sjukmat" till honom och när han vaknade tog jag honom i handen och ledde in honom i köket där jag visade vad jag hade köpt.

Cola
Baguette (om han ändå ska äta vitt bröd kan han lika gärna få äta gott bröd)
Isglass
Äpple (rivet kan vara okej att äta)
Bland annat

Efter en stund går jag ut i köket och vad får jag se. Han sitter och knaprar hårt bröd med smör och messmör och har hällt upp ett glas mjölk. Såhär har jag aldrig gjort tidigare men eftersom det är kräksjuka och jag varit och handlat tar jag helt sonika hans smörgåsar och slänger dem och häller ut mjölken. Högljudda protester hörs naturligtvis. Det bryr jag mig inte om. Efter det häller jag upp Cola och brer några baguetter med smör som jag lämnar framför honom och lämnar köket. Kärlek till älsklingen!

För er som inte är bekant med min kille vill jag tillägga att detta inlägg inte har någon som helst anspelning på att han vanligtvis blir serverad av mig. När ens älskling är sjuk då är det en annan sak och jag gör gärna det lilla extra för honom.

Jag vill slå ett slag för vattengympa igen. Otränad var jag när vi begav oss iväg i skidspåret efter att vårt led släppts iväg i Tjejvasan. Jag lyckades åka tre mil och ta mig igenom loppet som var mer som en ordeal än någonting trevligt pga trycket på nederdelen av mage och rygg. Jag hade dock sällskap av mamma och utan det hade jag inte tagit mig i mål. Då och då spirade det fina humöret och jag tyckte att det var jättemysigt, men till största delen var det väldigt kämpigt.

Okej, vattengympa. Kom i morse på att mina knäproblem som varit väldigt framträdande de två gånger jag för flera år sedan prövade på Vasans nio mil inte alls hade gjort sig till känna nu. Jag klarade aldrig Vasan men har nog tänkt att jag en gång ska göra den, med massor av sjukgymnastik i bagaget. Jag kan inte förstå att mina knän skulle ha hjälpts så mycket av vattengymnastiken att jag nu inte ens haft en tanke på mina korsbands- och meniskelskador. Uppenbarligen är vattengymnastiken lösningen på den gnagande kommentaren "sjukgymnastik i resten av mitt liv" som jag fick efter att jag fick mina knäskador. Tänk om jag skulle kunna spela korpfotboll? Tänk om..

I have said it before and I say it again, vattengympa IS THE SHIT! =) I alla fall för mig!