-- Mamma med knuff --

Tänkte på min dotter som fyller tre år i sommar. Hon gillar sina klänningar. Hon gillar rosa. Jag vet att jag lite motvilligt eller helt ifrågasatt om jag skulle sätta på henne så mycket rosa. Så mycket kjolar. Så mycket klänningar. 

 

I ungefär samma veva står jag själv och klär mig, väljer bland mina kjolar. Jag packade väska åt mig och Miléa som skulle åka till annan stad. Färgglada kjolar, klänningar mm. 

 

Varför ifrågasätter jag klädvalen jag gör för Miléa vad gäller kjol när jag själv helst klär mig i kjol om jag inte vet att det är osmidigt? Ute har Miléa inte börjat med klänning så mycket och ofta är det tights eller andra vanliga byxor under så det brukar vara lekvänliga plagg, halvlånga klänningar, inga kjolar. Tänker att det inte är detta genus handlar om. Genus tycker jag mer är att jag visst kan klippa Miléa i en uppklippt frisyr för att det passar hennes aktiva person bättre och är supersnyggt. Alla flickor behöver inte ha långt hår, speciellt inte om det är i vägen för dem. 

 

Jag tänker att genus är att inte begränsa Miléa (trots att jag kanske drar mig för att klä henne i bara rosa för att jag tycker att det finns så många andra färger och rosa är ett sådant statement i dag. "Vilken-söt-tjej-kommentarer". Inget fel att vara söt om kommentarerna inte enbart baseras på kläderna och är personlighetsdrag än om hur hon ÄR som person. Hon är inte sina kläder), utan att det handlar om att berika min son Sebastians värld. Han fyller fem till sommaren. Låta honom klä sig i det färggranna mode som oftast återfinns på tjejernas klädhyllor i affärerna. Låta honom ha klänning och vara fin. Han uttrycker sig faktiskt så, "jag vill också vara fin". Han hör vilka kommentarer Miléa får och vill ha samma. Svårt att tävla mot en lillasyster men jag kommer inte att begränsa honom. Mitt problem tror jag ligger i att inte begränsa min dotter.