-- Mamma med knuff --

Nu har Miléa sedan en vecka ungefär (då 5½ månad) börjat röra på sig. Efter att vi lagt ner henne på filten på golvet vänder hon sig alltid direkt om inte babygymmet just vid detta tillfälle skulle locka något alldeles extra. Jag har därför börjat stötta upp henne på sidorna med filtar just efter att hon har ätit så att maten får sjunka innan hon börjar aktivera sig mer. Det blir bara en massa kräks annars.

Precis som vi gjorde med bror Sebastian kommer vi in i rummet där vi lagt henne och tänker att "nämen där lade jag dig väl inte, eller?". Liksom sin bror är det en förkärlek för rullande som gäller. Nu har vi fullt sjå att försöka lägga filtarna så att hon inte hamnar på golvet hela tiden efter att hon rullat.

(Strax innan Miléa var 5½ månad började hon vända sig från mage till rygg).

För några dagar sedan gav jag Miléa hennes fötter när hon var på skötbordet. I dag hittade hon sina fötter själv. Målmedvetet fick hon tag på båda fötterna och det gick nästan att se glädjen när hon lyckades få fatt på dem. Min underbara underbara dotter. =)

Miléa, fyra månader på söndag.

För mindre än en månad sedan fick Miléa för första gången krypa ner i spjälsängen, det var när Sebastian fick sin stora säng. Hon sover hos mig på natten (jag kommer ihåg att jag var mer konsekvent med att lägga tillbaka Sebastian i spjälsängen när jag ammat klart eller vaknade på natten efter amning efter att vi båda somnat) och jag lägger inte tillbaka henne under natten. (Detta är tvåbarnsmamman som inte vill väcka någon av sina vargar på natten. Priset för det är att vakna flertalet morgnar stel som en pinne efter att inte riktigt kunnat ligga som jag vill och sova. Jag har dessutom gått från en rullande sovandes till en helt stillaliggandes. Tänk att jag en mamma faktiskt INTE rullar över sin bebis). Trots detta, att hon sover hos mig på natten, kan jag lägga ner henne i sängen när hon sover - hon vaknar naturligtvis oftast då - men ändå pussa henne gå ut, släcka och låta henne somna själv. Lite coolt faktiskt. =) Miléa är tre och en halv månad gammal.

I morse låg jag och Miléa kvar i sängen och gosade i 20 minuter innan vi gick upp. =) MYS! Vi pratade, hon klappade mig på kinden, jag pussade på den handen, vi snusade på varandra och eskimåhälsade med näsorna, detta utöver alla de kindpussar som Miléa fick. Härliga härliga småbarnstid!

Mormor och morfar bodde här fredag till söndag. Moster Sara kom onsdag till söndag men bodde hos pojkvän D. Moster S och D var hos oss på torsdagen och farfar och E kom och var fantastiska barnvakter på fredagen (annars hade inte dophäftet blivit färdigt). 

Vi fick de bästa doppresenterna. Utan inbördes rangordning, kläder till båda barn, gipsset för att gjuta hand och fotavtryck, maten och allt jobb runt maten (vi hade hemmadop), speldosa och pengar. Kan inte bli bättre. 

Dopet var underbart och Miléa var så nöjd att hon till och med började prata efter ett tag. Sebastian satt i morfars knä under cermonin och han var jättetrött men var inte ledsen eller gnällig fast vi glömt att ge honom hans napp. Efter dopet sa han sova och M gick upp med honom och han somnade på stört. =)

Allt var så himla fint och bra. De enda hickupsen stod prästen för och det var att han var sen, glömde överräcka dopbevisen under cermonin, läste det fadder M skulle ha läst (fast fadder M nog inte tyckte att det gjorde så värst mycket) och hade stavat Miléas namn fel (och det hade ingenting med apostrofen att göra). Det lät mycket men det var ingenting, förutom namnfelet som vi såg efteråt, som störde. Han var bra.

Vi hade smörgåsar och kaffe från klockan 11.00, dopet började strax efter klockan 12, efteråt fikade vi och strax innan fem åt vi mat. All mat var jättegod och all dekoration i lägenheten var jättefin! De vackra stora vita rosorna som farmor kommit med var verkligen pricken över i:et i dekorationen. Jättefint! Tack allesammans! 

Jag kunde tack vare all hjälp slappna av helt och det är en så enormt stor gåva då jag inte brukar tycka om att vara värdinna för att jag stressar och ska se till att alla har det bra. TACK! 

Inte lätt att inte smitta bebis med sin förkylning. Det är ju så gott att gosa nära nära. Stackarn lider dock etter värre än mig då hon inte själv kan snyta sig (naturligtvis) och bara ibland har sådant flyt att nysningen för ut de stora "näspluggarna". Inte kul för lilltjejen att äta tutte när hon inte kan andas. Jag gör vad jag kan för att hjälpa henne, bröstmjölken är grymt effektiv att droppa en droppe eller två i lilla borren för att lösa upp, men det är inte alltid Miléa tycker att den proceduren är okej. Allra svårast är det när hon är hungrig, men gör jag det inte då så kan hon inte äta ordentligt utan släpper tutten när hon inte får luft. Hon brukar ibland kämpa själv också med att försöka tömma näsan men hostandet och frustandet har tyvärr inte någon effekt. Voj voj. =(

Ja nu tar lillgumman tag i både det ena och det andra sedan en dryg vecka tillbaka. Hon kan roa sig själv med sina olika "babygym" länge. =)

Trots en klar favoritsida att ligga på sidan och jollra på, vände sig Miléa första gången åt båda håll från rygg till mage för ungefär tre dagar sedan. Jo så är det för mig att ha två barn. En sak händer, jag glömmer att skriva upp det på en gång och sedan vet du inte vilken dag det skett. Tvåbarnsförälder.

Jo, Miléa känns inte som en bebis. Det har hon aldrig gjort. Hon är vår lilla tjej. Inte heller Sebastian kändes som en bebis/ spädis när han var liten. Kanske är det en konstig sak att säga men det är så det är. 

Miléa följer med blicken på ett väldigt vaket sätt, hon svarar på socialt samspel något enormt, hon är en jätteglad tjej och ler och skrattar mycket när jag pratar med henne, hon är stark och väldigt rörlig mestadelen av tiden och lyssnar mycket och är nyfiken på det som händer runt omkring. Hon vill gärna vara med och gillar att få sitta i sin babysitter och titta. Hon håller även huvudet själv när hon hålls vid axeln. Alla dessa saker är ungefär en vecka gamla.

Miléa följer i storebrors spår som också han var likadan. De var redan från början lätta att få kontakt med. Härligt är det och spännande är det att se vart det ska ta vägen. =)




Miléa en och en halv månad gammal.
Här pratar hon med sin pappa. =)

I dag är vår lilla flicka en månad gammal. Så söt, så ljuv, så underbar. Jag förlorar mig i små gyllene ögonblick med dig och det finns ingenstans jag hellre vill vara. Du imponerar på BVC-sköterskan med din styrka och din tillväxtkurva. Vår starka tjej med stora, nyfikna, blå ögon. En månad minus två dagar mäter du 55,5cm och väger 4260g. Perfekt. =) 

Tack för Miléa.

Upp.
Nej det gäller inte mig utan lillfia, =) och där går det bra. Födelsevikt 3820g, vikt efter tre veckor - 3970g.

Ner.
Yepp, jag, inte som sist men inte illa. Startvikt 70kg, som "tjockast" 86½kg, nu - 77½kg.

Vår fina dotter har fått namnet Aina Miléa, tilltalsnamn Miléa.

Hon är nu tio dagar gammal. Det är en lugn och nöjd liten tjej som sover om nätterna och även lite om dagarna. Ammar gör hon mest under dagarna, kvällen. På natten kan därför mamma vakna upp med överfulla bröst och bara vänta på att lilla dotter Miléa ska vakna.

Nu har problemen med stenhårda bröst och väntandet på att mjölken ska rinna till passerat och det är frid och fröjd på matfronten. Skönt. Lika jobbigt varje gång. Livet i närheten av lilla Miléa är avslappnat och underbart och jag fastnar vid hennes uppenbarelse och kan titta och titta, länge länge. =)